"Det är en historisk lag som ska ändra bevisbördan, att inte offret ska bevisa att hon sade nej utan att den som gjort det här ska bevisa att hon sade ja". Med dessa ord kommenterade idag vice statsminister Isabella Lövin (MP) den nya samtyckeslag som väntas börja gälla från och med 1 juli.
Lövin tycktes därmed, inte bara offentligt utan dessutom med stolthet, bekräfta vad kritikerna hela tiden har varnat för, och vad förespråkarna hela tiden förnekat. Vad vice statsministern sade rakt ut var att oskuldspresumtionen skall sättas ur spel, och att det i stället skall vara upp till den åtalade att bevisa sin oskuld.
Några timmar senare lät så Lövin meddela att omvänd bevisföring inte alls skulle införas, utan att det hela var ett missförstånd som bottnade i att hon hade uttryckt sig "olyckligt". Det senare uttalandet var naturligtvis aningen mindre hårresande än det första, men det framstår dessvärre inte heller som särskilt trovärdigt.
Att fela är mänskligt. Att klart och tydligt berätta att omvänd bevisbörda skall gälla, och därefter förklara både hur och varför, är ingenting en minister med slintande tunga råkar göra. Det allra mesta tyder tvärtom på att Lövin sade precis vad hon tänkte, och att det var först när kunniga jurister uppmärksammade henne på vilket totalt brott med västerländsk rättsskipning det vore att överge oskuldspreventionen, som hon blev på det klara med att hon hade gjort bort sig.
Det hela hade kanske varit förståeligt om Lövin hade varit någon annan, men nu är hon inte vem som helst utan såväl statsråd som någon som personligen arbetat för att lagen skall bli verklighet. Detta har hon emellertid till synes gjort helt utan kunskap om en av rättsstatens allra viktigaste principer. Resultatet har, föga förvånande, blivit därefter.
Vad som gör det hela ännu värre är att det inte är det kraftigt ökande antalet våldtäkter regeringen hänvisar till då den nya lagen skall införas. Vad man i stället gör en stor sak av #metoo, en hashtagskampanj som både bär masshysterins alla kännetecken och delvis orkestrerats av journalister som velat fabricera sina egna nyheter.
Det är med andra ord på den skamlösa sociala medier-populismens altare Lövin och hennes ministerkollegor väljer att offra rättssäkerheten. Detta samtidigt som våldtäktsanmälningar samlas på hög, och samtidigt som polisen uppmanar kvinnor att inte vara rädda för grovt kriminella som både våldtar och torterar kvinnor (enligt vissa uppgifter därtill genom metoder så inhumana att blodet isar sig).
Utspelet om samtyckeslag är ett välregisserat och populistiskt utspel i syfte att skapa illusionen av att man bekämpar kriminaliteten, samtidigt som de faktiska problemen bara förvärras, och utan att något egentligt ljus kan skönjas i slutet av tunneln. I syfte att åstadkomma detta, och därmed också öka sina chanser att bli omvalda, väger uppenbarligen såväl tilltagande rättslöshet som en utveckling som i stort sett varenda författare av dystopiska klassiker varnat för lätt.
