I samband med den så kallade "tvärvändningen" 2015 (det vill säga en återgång till en migrationspolitik som förvisso var såväl ohållbar som gravt ansvarslös, men ändå inte längre riktigt kunde mäta sig med det oförblommerade vansinne som hade rått tidigare under året) återaktualiserades frågan om ålderstester.
Stora mängder politiskt kapital hade emellertid investerats i kategoriska avståndstaganden från den handledsröntgenmetod som dessförinnan hade använts vid åldersbestämningar. Inte osannolikt var det av precis denna anledning som den välbeprövade handledsröntgenmetoden i samband med detta plötsligt och lustigt ersattes av en betydligt mer otestad metod baserad på knäledsröntgen.
Vad som tycks ha varit ett patetiskt försök från ett förljuget politiskt etablissemangs sida att rädda ansiktet, tycks därför nu vara på väg att att sluta i ännu ett migrationspolitiskt praktfiasko. Metoden är hårt kritiserad, journalistkåren vädrar blod och den politiska viljan riskerar att ännu en gång börja vackla.
Faktum är dock att frågan om åldersbedömningar i grund och botten är ett villospår. Tillförlitliga åldersbedömningar är på intet sätt nödvändiga för en rättssäker asylhantering. Låg ålder är inte ett giltigt asylskäl. Att ålder och ålderstester över huvud taget blivit centrala frågor beror på någonting helt annat.
Svenska politiker har nämligen, i sin oändliga vishet, bestämt att asylsökande under 18 år i hög omfattning skall beviljas asyl, även i de fall de saknar varje tillstymmelse till asylskäl. Detta har skapat gigantiska incitament till fusk, eller rättare sagt till bedrägerier. Ålderstester är med andra ord ett valhänt försök att minimera de skadliga effekterna av en ansvarslös politisk, snarare än ett försök att angripa problemet som sådant.
Ålderstester är inte nödvändiga för att Sverige skall kunna leva upp till några internationella konventioner. Om en åldersbedömning skulle utmynna i "felaktigt" resultat ("felaktigt" betyder i sammanhanget att någon bedöms vara äldre än vederbörande är, det motsatta förutsätts av någon anledning aldrig kunna inträffa) är det värsta som kan hända att en person utan giltiga asylskäl ej beviljas asyl.
Detta är ingen katastrof. Det vore ironiskt nog tvärtom ett resultat mer i linje med flyktingkonventioner och internationella åtaganden. Vad personer som däremot kan påvisa giltiga asylskäl beträffar, beviljas dessa asyl alldeles oavsett om de hunnit fylla 18 eller ej. Det är endast personer utan giltiga asylskäl som har anledning att frukta ålderstester.
Bakom debatten om ålderstester döljer sig således inte någon potentiell rättsskandal. Debatten om ålderstester är i själva verket en dimridå som tillåts ersätta en välbehövlig och betydligt mer relevant debatt om varför personer utan asylskäl i stor omfattning beviljas asyl.
Debatten om ålderstester fungerar i själva verket som ett sätt att avleda skattebetalarnas uppmärksamhet från det faktum att de skinnas på gigantiska belopp i vad som, när det kommer till kritan, är regelrätta bedrägerier. Detta är, sett ur makthavarnas perspektiv, ett synnerligen praktiskt upplägg.
