Mina illaluktande marsianer som möter sitt öde långt från den röda jordens nästen:
När invandrare och deras barn hemfaller åt kriminalitet eller andra former av antisocialt beteende – som till exempel då en koranbränning i Malmö nyligen följdes av ett upplopp under vilket polismän blev måltavla för grovt våld – påstås detta ofta bero på att de som begår dessa dåd skulle vara Utsatta. Uttrycket förklaras vanligtvis inte alls, utan upprepas bara mekaniskt som om det uttryckte ett sakförhållande lika självklart som att ett granitblock som från hög höjd släpps från ett flygplan kommer att falla nedåt, snarare än till exempel uppåt eller snett åt sidan. Inte desto mindre återfinns bakom denna tankefigur en rik flora av akademiska teorier av det slag som under det senaste halvseklet gjort mången student avsevärt mindre intelligent efter sin tid på universitetet än vad vederbörande var vid tidpunkten för utbildningens påbörjande, och vad dessa teorier kokar ned till är att invandrare är utsatta för strukturell diskriminering samt befinner sig längst ned i allehanda maktordningar.
Dylika teorier är till sin natur postmoderna, och då den gängse kritiken av postmodernismen blott uttrycker en rationalistisk och i grunden mycket liberal föreställning om att allt kan reduceras till logik, vetenskap och mätbara storheter, finns här all anledning att närma sig ämnet med viss försiktighet. I den ursprungliga postmodernismen finner vi som namnet antyder i själva verket en protest mot modernitetens blodfattighet och övertro till rationaliteten, varför ansatsen i sitt grundutförande ironiskt nog rymmer spår av en både uppbygglig och närmast reaktionär ambition. I realiteten har emellertid postmodernismen sedan länge blivit ett instrument i modernitetens tjänst, och fungerar i egenskap av sådant som ett verktyg för att klä allehanda humbug i en akademisk språkdräkt, varpå samma humbug kan användas som ett vapen av makten. Spåren av ovan nämnda ursprungliga ansats går dock att skönja även i föreställningarna om strukturer och maktordningar, då sådana faktiskt i viss mån existerar, och därför (förutsatt att uttolkaren är både intelligent och hederlig) kan vara goda verktyg för att förstå de sociala mekanismer som formar och upprätthåller en civilisation. Vad som sker i praktiken är dock att förhärdade charlataner och samvetslösa demagoger utifrån någonting som innehåller ett korn av sanning medelst falsk logik härleder stora mängder hyperideologiserad smörja, som därefter i ett radikalt brott mot just de principer som framhållits som postmodernismens själva raison d'être ironiskt nog utmålas som produkten av forskning utförd helt i enlighet med den vetenskapliga metoden.
Föreställningen om Utsatthet är ett mycket belysande exempel på detta, då vi i denna finner en föreställning helt frikopplad från faktiskt utsatthet, och som i stället speglar ett mycket fyrkantigt antagande om utsatthet. Araben, afrikanen och muslimen är alldeles oavsett vederbörandes ställning, ekonomiska situation, sociala status och inkomst Utsatt, medan den arbetslöse, alkoholiserade eller efter hårt arbete i gruvan utslitne vite mannen inte är det. Den som heter Muhammed eller Fatima är per definition Utsatt, medan den som lyssnar till namn som Carl-Fredrik, Weiron och Liam per definition inte kan vara det. Ordet Utsatt betecknar i själva verket ingenting annat än att någon kan tillskrivas någon av ett antal på förhand utpekade kollektiva identiteter, men då ordet som det vanligen skrivs ut och uttalas är omöjligt att skilja från adjektivet "utsatt" omgärdas det också av en ständig och i allra högsta grad avsiktlig begreppsförvirring, varför den okritiske lyssnaren eller läsaren också automatiskt kommer dra slutsatsen att den påstått Utsatte skulle vara ett offer för allehanda oförrätter och orättvisor.
Till detta kommer att Utsatt är en beskrivning som, då denna förekommer i nyhetsrapportering och debattinlägg, i praktiken främst används om de medlemmar av ovan nämnda på förhand utpekade kollektiva identiteter som minst stämmer in på ordet "utsatt". De förortsbor som i majoriteten av fallen beskrivs som Utsatta är inte brottsoffer, hunsade kvinnor, trångbodda, personer med dålig ekonomi eller ens den som promenerar till affären, utan de kriminella vilkas värv blir föremål för nyhetsrubriker och offentlig debatt, och vilkas brott man inom det invandrings- och mångkulturalismvurmande etablissemanget därför känner sig manade att bortförklara och relativisera. Ordet Utsatt får därmed påfallande ofta beteckna någon som går klädd i märkeskläder, har pengar på fickan, saknar empati, besitter stort våldskapital och som andra är rädda för. I och med detta har användningen av begreppet Utsatt också så radikalt fjärmat sig från ordets egentliga betydelse, att detta i kriminalpolitisk och mångkulturalistisk diskurs kommit att uttrycka den diametrala motsatsen till vad som enligt ordboken avses med ordet "utsatt".
Som Utsatt beskrivs däremot inte det barn som rånats på väg till fotbollsträningen, den pojke som blivit torterad på en kyrkogård i Solna, den åldriga kvinna som blivit misshandlad i hemmet av inbrottstjuvar eller den elev vars skolgång blivit till en Flugornas herre-liknande upplevelse. I de många hänvisningarna till ordet Utsatt finner vi därmed inte bara ett begrepp som gör förövare till offer, utan också (liksom så många gånger förr) en ordvändning som på en och samma gång såväl osynliggör de destruktiva effekterna av den förda politiken som antyder att det skulle vara allmänhetens Rasism som utgör den egentliga orsaken till de många problem som uppstått i spåren av det mångkulturalistiska experimentet. En slutsats som många (och då inte minst dina korkade Facebookvänner, som du av någon anledning fortfarande inte gjort klart för att du inte vill ha någonting med att göra, trots att de är både intellektuella zombier och energitjuvar) drar av en sådan föreställning av Utsatthet är att vi har ett moraliskt högstående etablissemang. En annan och betydligt mer fruktbar slutsats man kan dra på basis av samma information är att man inom nämnda etablissemang har ungefär samma respekt för dig som en varg har för en hage med intet ont anande lamm.
