Nyligen uppmärksammades att en organisation med det subtila och belevade namnet "MENSEN – forum för menstruation" hade beviljats 530 010 kr av den nystartade Jämställdhetsmyndigheten, för sitt projekt "Menscertifiering av arbetsplatser". Enligt projektbeskrivningen är syftet bland annat att "hitta metoder för att bryta menstabun i arbetsvärlden" och "ta fram metoder och strategier för att kunna ge arbetsplatser verktygen att skapa mensvänligt arbetsklimat".
Det här visar i sak bara vad vi redan visste, nämligen att den avantgardistiska vänstern utgörs av lallande dårar, att mekanismerna bakom denna rörelses framväxt bäst beskrivs i Flugornas herre och att dess främsta tänkare utgörs av djupt trasiga människor med ett kompani mordiska rödgardisters känsla för moral, finess, proportioner och humor. Det ensidiga fokuset på den postmoderna vänstern i sammanhang som detta är dock olyckligt.
Den postmoderna vänstern är i grund och botten en marginell randföreteelse. Att skattebetalarnas pengar gång på gång tillåts regna över den kamp mot icke-existerande orättvisor som människor i akut behov av hjälp ägnar sig åt, beror inte på att nyvänstern kan diktera villkoren. Att dessa hatiska förvuxna barn inte bara fått statens tillstånd, utan därtill dennas aktiva stöd, att terrorisera samhället med sina förryckta teorier och analyser, beror på att regeringar och riksdagsmajoriteter gett dem fritt spelrum att göra detta.
Det är fullständigt meningslöst att bemöta de ansvariga för "menscertifieringen" med såväl logiska argument som hån. Den postmoderna vänstern är en sekt fast i långt gången masspsykos, och i egenskap av sådan också fullständigt bortom räddning. Argumenten och föraktet bör i stället riktas mot de makthavare som valt att göra den till en maktfaktor.
Det är med andra ord varken genusvetenskapen eller Feministiskt initiativ som bör göras till måltavla för motreaktionen. Kritiken bör i stället riktas mot krafter som Moderaterna, Socialdemokraterna och LO. Det är tack vare att dessa aktörer valt att ge grönt ljus som vansinnet kunnat breda ut sig. Taktiskt placerade företrädare för dessa organisationer skickas visserligen regelbundet ut för att kritisera det vansinne som pågår, men dylika utspel är ett spel för gallerierna. Man har hela tiden haft makten att stoppa vad som pågår, men har i stället valt att aktivt hjälpa extremismen flytta fram sina positioner.
Kritiken mot den postmoderna vänsterns härjningar bör därför riktas dit den hör hemma, nämligen mot samhällets tunga makthavare. När nyheter som den om den nu aktuella "menscertifieringen" blir virala, bör drevens tyngdpunkt ligga på att ställa de makthavare som valt att släppa fram vansinnet till svars. Detta kommer i längden göra situationen synnerligen besvärande för dem, vilket också förbättrar möjligheterna att få en förändring till stånd.
Så länge kritiken riktas åt ett helt annat håll, och dessa aktörer därmed också slipper stå till svars för den perversa situation de varit med om att skapa, kommer de dock inte ha någon som helst anledning att börja agera annorlunda.
