En informationsskylt på vilken en hijabklädd kvinna välkomnar anländande trafikanter till Gävle väckte nyligen stort uppseende i sociala medier. Strax därefter framkom att kvinnan i fråga är aktiv i en moské som inte bara delar finansiär med IS, utan vars imam dessutom hyllat samma terrororganisation.
Att Gävle kommun låter en kvinna med så graverande kopplingar till islamismen välkomna besökare till staden är i sig ett minst sagt tragiskt tecken på tillståndet i landet, men kan inte desto mindre sannolikt förklaras med den kombination av naivitet, önsketänkande och aktiv förträngning man inom det progressiva etablissemanget gjort till sitt adelsmärke. Vad som däremot inte kan förklaras med detta är det faktum att man lät just en kvinna i hijab vara den som välkomnar den som anländer till Gävle till staden.
Dylika installationer i det offentliga rummet förklaras alltid med att man vill vara inkluderande. Sådana motiveringar låter och framstår måhända som vällovliga, men är när det kommer till kritan inte bara oärliga, utan låter också påskina att vad man vill åstadkomma i själva verket är det diametralt motsatta till vad man egentligen vill uppnå. En svensk som anländer till en stad i Sverige känner sig i normalfallet näppeligen särskilt välkommen när någon vars val av klädsel signalerar ett aktivt avståndstagande från det svenska majoritetssamhället "välkomnar" vederbörande.
Det hela är ett utslag av precis samma politiska ambitioner som manifesterar sig i att skattebetalarnas pengar används till att "smycka" de offentliga rum där många rör sig med "konst" föreställande menstruerande kvinnor och nakna män. Syftet är inte att inkludera, utan att exkludera och alienera. Syftet är att utsätta den majoritet som inte delar det progressiva etablissemangets värderingar för chockterapi. Syftet är att visa vem som bestämmer, och vem som har att underkasta sig. Syftet är att demoralisera och förnedra. Syftet är att framkalla reaktioner, som man därefter kan använda sina inte sällan skattefinansierade mediala plattformar till att förlöjliga och håna.
Kort sagt, maktdemonstrationer av det här slaget syftar inte till att inkludera eller välkomna, utan till att ytterligare alienera den som motsätter sig den väg det progressiva etablissemanget har slagit in på. Om avsikten faktiskt hade varit att inkludera hade det funnits många smakfulla sätt att göra detta på, men vad man i stället vill åstadkomma är att få dig att känna dig som en främling i ett land som icke är ditt. För dagens vänster är alienationen inte längre någonting man vill motverka, utan i stället ett politiskt vapen man använder för att demoralisera sina fiender.
