Den välklädda högern

Människor använder idag i tilltagande grad sin klädsel och yttre framtoning för att signalera ideologisk tillhörighet. Postmoderna feminister känns påfallande ofta igen på sitt yttre även på långt håll, men en liknande (om än mindre extrem och allt annat än lika estetiskt katastrofal) utveckling kan även skönjas bland till exempel unga kristdemokrater.

Inom högern finns en i sammanhanget utbredd uppfattning att en proper kostym, i kombination med en välstruken skjorta, en slips och ett par blankpolerade skor utgör en lämplig klädsel för män. Denna utstyrsel anses (och då i synnerhet inom den icke-arbetarklassbaserade höger inom vilken de borgerliga partierna anses stå för långt till vänster) signalera klass, smak och ett mått av avståndstagande gentemot den modernitet man finner vulgär och dekadent.

Problemet med denna inställning är att den klädsel man framhåller som höjden av klass och god smak är är själva sinnebilden av en medelklassuniform. Kostymens diskreta färger, de ömtåliga skorna och den välstrukna vita skjortan signalerar underkastelse. Den utstyrsel man förordar utgörs av plagg för inomhusbruk, välansade trädgårdar och stadskärnor. De är opraktiska och synnerligen olämpliga för uppbyggliga aktiviteter, men däremot lämpliga för kontorslandskap och cocktailpartyn, det vill säga aktiviteter där man i den protestantiska konsensuskulturens anda underkastar sig såväl strikta sociala konventioner som kollektivets vilja.

Ett särskilt talande exempel på detta återfinns i slipsen. Den var från början en del av den kroatiska husaruniformen, men kom under förupplysningen att anammas av det franska hovet efter att ett regemente av kroater ("krabater") anlitats som legosoldater av Ludvig XIV. Bland Parissocieteten förvandlades kroaternas funktionella och tämligen strama halsduk snart till den flamboyanta kravatten. Denna kom i sin tur med tiden att bli den slips som idag även borgerligheten och arbetarklassen anammat. Intressant nog ser vi här, manifesterat i en bit tyg, vad Evola kallade för kasternas tillbakagång, det vill säga en utveckling där makten successivt förflyttas från präster och krigare (aristokrater) till lägre kaster (klasser).

Dagens slips är en blek, ängslig och på en och samma gång både flamboyant och patetisk imitation av en detalj i en gammal militäruniform. Som sådan utgör den också en perfekt symbol för en domesticerad medelklass som villigt upprätthåller konsensuskulturens sociala kontroll, lydigt inreder sina hem precis så som livsstilsmagasinen påbjuder, som tror på allting som står i tidningarna, och som aldrig skulle riskera att göra sig skyldig till faux pas genom att påpeka kejsarens nakenhet. Av precis samma anledning utgör dock slipsen också en synnerligen olämplig accessoar för högern.

I förlängningen gäller detta medelklassens underkastelseutstyrsel i sin helhet. En högerman värd namnet bör givetvis inte heller gå klädd i träningsoverall, balettrikåer för cyklister, eller klä ut sig till psykedeliska landskap på två ben, utan bör vara välklädd. Denna klädsel bör dock inte signalera svaghet och servilitet, utan styrka och självständighet. En medelklassuniform är så långt ifrån detta ideal man kan komma.