I en artikel som man på redaktionen för Hyresgästsföreningens tidning Hem & Hyra inte bara säkerligen redan bittert ångrar, utan också inom kort sannolikt kommer utöka med en ängslig och floskulös kommentar om att tidningen tar avstånd från rasism och står upp för alla människors lika värde, kan man sedan igår läsa om hur ett "barngäng" som visar sig utgöras av "barn till nyanlända" terroriserar ett bostadsområde i värmländska Grums. Barn misshandlas, kvinnor såväl trakasseras som blir spottade i ansiktet och den som protesterar får sopor intryckta i brevinkastet. Som svar på detta planerar polisen "ett informationsmöte med tolkar" till hösten – och tillägger att "det kan inte vänta".
Vad som beskrivs i artikeln är en verklighet som för varje dag blir fler och fler svenskars vardag. Grumsborna får inte bara betala en extrem invandringspolitik via skattsedeln, utan också genom en kringskuren vardag och att deras barns trygghet går förlorad. Det är mot denna bakgrund den strida strömmen av påståenden att mångkultur berikar och att "rasism" och "främlingsfientlighet" såväl utgör en oacceptabel inställning som ett akut problem som måste stävjas genom polisinsatser och fällande domar måste ses.
I bostadsområdet i Grums ligger bevisbördan för svepande påståenden av detta slag naturligtvis inte på de människor som får sin trygghet sönderslagen, utan på de makthavare som har förespråkat och genomdrivit den politik som gett upphov till detta. Talande nog är dock narrativet om den strukturella rasismen och den galopperande främlingsfientligheten så institutionaliserat att inte ens offren för slöddret i Grums vågar tala klarspråk. I stället bedyrar de att de "vill kunna bo här tillsammans" och påstår sig vara oroade av att folk börjar tänka i termer av "vi och dem". På Hyresgästföreningen, där man säger sig företräda hyresgästernas intressen, och där man med näbbar och klor skulle kämpa för deras rättigheter om de i stället vandaliserade sina lägenheter eller underlät att betala hyran, oroas man för att vad som pågår skall resultera i "vi mot dem-tänkande" och att grannar börjar "dra kopplingar mellan problemen och främlingsfientliga åsikter".
Hade de trakasserade hyresgästerna sagt någonting annat hade det naturligtvis inte blivit något reportage, och hade man från den lokala avdelningen av Hyresgästföreningen sagt någonting annat hade man naturligtvis från centralt håll blivit kastade till vargarna, samtidigt som deras påstådda rasism skulle blivit föremål för krigsrubriker i Dagens Nyheter. Ironiskt nog fångar dock, om än oavsiktligt, hänvisningarna till "vi mot dem-tänkande" och "främlingsfientliga åsikter" grundproblemet väldigt väl. Vad som får "barngänget" att ge sig på de boende, och vad som får deras patetiska ursäkter till föräldrar att titta åt ett annat håll, är nämligen just "vi mot dem-tänkande". Att situationen kunnat urarta till vad som närmast framstår som en uppsättning av Flugornas herre är en akut medvetenhet om att man själva tillhör en grupp, och offren en annan.
I den charlatananalys som ligger till grund för det rasismbegrepp som idag utgör en del av den västerländska statsideologin, finns dock inget utrymme för att förhålla sig till besvärande omständigheter av detta slag. Enligt denna så kallade analys, som sin uppenbara infantilitet till trots idag är universellt vedertagen inom etablissemanget, är främlingsfientlighet och strukturellt förtryck någonting som endast ljushyade kan utöva mot mörkhyade. Därför blir vita människors förmenta rasism en central faktor även när människor från andra världsdelar invandrar till Sverige, lever på de skattepengar som svenskar betalar in och därefter återgäldar tjänsten med våld och trakasserier.
Inom etablissemanget är man idag fullständigt oförmögna att på ett nyktert sätt förhålla sig till en verklighet som den som händelserna i Grums bara är det senaste spektakulära exemplet på. När frågor som denna lyfts har i stället samhällets auktoriteter under många år kontrat med att på fullt allvar påpeka att många människor uppskattar att äta pizza. Skulle någon av de trakasserade Grumsborna välja att ta det ansvar som såväl polis som förövarnas föräldrar vägrar ta, skulle däremot staten ingripa med full kraft (och då med synnerligen handfasta metoder och direkt, inte genom något informationsmöte till hösten), och det hela skulle ge upphov till artiklar i betydligt mer välkända publikationer än Hem & Hyra. Vad mer är, dessa artiklar skulle till skillnad från den nu aktuella inte gå som katten kring het gröt, utan samtliga vara variationer på temat de rasistiska bondtölparna i Grums måste straffas hårt!
Att detta är en pervers ordning är uppenbart. Att den trots detta år efter år kan fortgå är dock en nyttig påminnelse om vilket patetiskt och depraverat etablissemang som gömmer sig bakom alla de högtidliga och grötmyndiga floskler om samma etablissemangs förträfflighet vi dagligen matas med, och om hur lite det förtjänar någons respekt.
