(Hur bäst förstå Bomben, och det intresse som oknyttet så länge uppvisat för den?
Svaret förstås kanske bäst om man först föreställer sig en invånare i multiversum; en varelse som obehindrat rör sig mellan verkligheterna, någon som frodas i en miljö där inget vägskäl automatiskt också innebär ett tvingande och irreversibelt val, en aktör som tack vare sitt ovanifrånperspektiv utan svårigheter kan urskilja exakt vilken väg som leder till exakt vilken möjlighet, och som i egenskap av sådan också inte bara omedelbart kan få tillgång till vilken information eller teknik som helst, utan som också helt och hållet själv kan välja när och var han vill bli sedd. En sådan varelse – och låt oss för enkelhets skull kalla honom för en silf – skulle i en atombomb inte se en tung och inaktiv tingest med potential att orsaka massiv förödelse, utan en tät förgrening i ett träd av många svårt brända och döda grenar.
För silfen framstår varje atombomb som en knut i vad som i övrigt är en relativ homogen väv; som en förhårdnad i verkligheten, en blotta i kontinuiteten eller en förorening i den i övrigt så kritvita marmorn. Ur silfens perspektiv är bomben en nod, från vilken ett oräkneligt antal vägar som leder rakt mot lokala kataklysmer grenar ut sig. För honom framstår bomben som en plats på en i övrigt mycket naturskön äng där man kan skönja att en helikopter har landat, och från vilken det strålar ut fotspår till ett stort antal platser där kratrar från förödande explosioner bildar stora sår i landskapet. För silfen framstår, annorlunda uttryckt, bomben klart och tydligt som en blemma i rumtiden, och som han i egenskap av sådan också – trots att samma bomb sedd med våra egna ögon ofta ter sig som närmast anmärkningsvärt oansenlig – omedelbart identifierar som en mycket olycksbådande anomali.
För oss är Bomben ett massförstörelsevapen vi utgår från aldrig kommer komma till användning annat än som avskräckning, men för silfen är den tidslinje i vilken Kubakrisen utmynnade i det tredje världskriget lika verklig som den vi själva vandrar. För honom utgör bomben därmed en punkt från vilken ett stort antal vektorer som pekar rakt mot platser på vilka massdöd och förödelse råder utgår i den värld han själv bebor. Skulle därtill åtskilliga bomber återfinnas på ett och samma ställe blir anomalin i silfens ögon ännu mer omöjligt att bortse från. Att sådana platser därför också kommer utöva en stor attraktionskraft på vår "vän" blir mot denna bakgrund inte bara naturligt, utan också helt och hållet oundvikligt.)
