Mina fönsterkrossare:
Invandringsförespråkare kommer i många olika former. Vissa är fanatiska jakobiner uppfyllda av illusionen av att människor fungerar ungefär som datorer, en del är narcissister som berusas av tanken på frikostighet med andras pengar, ytterligare andra är kärl för demoniska krafter, och så vidare. En helt annan – på en och samma gång både anmärkningsvärt förbisedd och väldigt mäktig – kategori invandringsförespråkare utgörs dock av de svågerkapitalister som, i en stagnerade och postindustriell managerekonomi, alltmer kommit att dominera näringslivet. För dessa innebär de konsekvenser invandringen får för lokalsamhället, nationen, skolan, kulturen, sammanhållningen, institutionerna, framtiden och deras egna släktlinjers öden ingenting, då den enda konsekvens de har för ögonen är det regn av skattemedel samma invandring utlöser.
I principlösa företagares ögon är invandringen först och främst en keynesiansk stimulansåtgärd. För att bekosta invandringen lånar regeringar nämligen pengar av framtiden, så att de kan spendera dem idag. Exakt vad dessa pengar stulna från framtiden läggs på är ur svågerkapitalistens perspektiv på många sätt helt irrelevant. Dessa principlösa företagare hade varit lika glada om pengarna lades på lysenkoistiska jordbrukssatsningar, tillämpad flogistonteori eller rentav institutionell pyromani, då deras enda krav är att det är stora belopp som skall avsättas, samt att ändamålet skall vara kapitalförstörande så att termodynamikens andra huvudsats verkar till deras fördel; att skapa värden kräver nämligen intelligens och ansträngning, men att rasera vad andra byggt upp kan vilken idiot som helst göra. Sett mot denna bakgrund passar ett gigantiskt och aldrig sinande flöde av invandrare dem som hand i handske. Ur näringslivets perspektiv leder invandringen till vinster (eller åtminstone vad som kan bokföras som vinster) i praktiskt taget alla led. Handlare får fler kunder, byggföretag får i uppdrag att uppföra nya bostäder och skolor, mängder av serviceföretag anlitas, ägare till asylboenden skär guld med täljkniv, mängden pengar som flödar genom banksystemet ökar, hela nya branscher växer fram, et cetera.
Ingenting av detta drivs dock av att människor frivilligt lägger de pengar de tjänat in genom att arbeta på dessa företags produkter, utan det hela bekostas genom att pengar medelst statligt tvång flyttas bort från samhällsviktig och/eller värdeskapande verksamhet. Invandringen skapar därför ingenting av värde, utan innebär tvärtom att de medel som borde gått till investeringar i framtiden för det första förbrukas i nuet, för det andra används på ett sätt som ingen hederlig människa kommer ha nytta av och för det tredje spenderas på verksamheter med gigantiska negativa externaliteter. De företagare som är verksamma i invandringssvängen kommer visserligen tjäna stora pengar, men inte genom att tillhandahålla marknaden en produkt som konsumenterna eller väljarna efterfrågar, utan genom att makthavare med allt annat än allmänhetens bästa för ögonen fyller nämnda företagares bankkonton med skattemedel i utbyte mot att de undergräver den västliga civilisationen. Att sådana företagare ständigt belönas med branschpriser och utmålas som duktiga Entreprenörer™ inför en allmänhet med högst begränsade kunskaper i ekonomisk teori förändrar inte den saken.
Att näringslivets branschorganisationer idag lägger så mycket energi på att sjunga invandringens lov är en direkt konsekvens av detta. Näringsidkare är inte dumma, utan inser tvärtom att de genom att ge sig in i invandringsindustrin på kort tid kan tjäna långt mycket mer än vad det skulle ta den flitige och värdeskapande innovatören åratal av hårt slit att arbeta ihop. Ingen bör heller förvånas över att samma branschorganisationer kuppat sig till makten över det gamla Bondeförbundet och ombildat detta till ett politiskt parti som mycket aggressivt bejakar svågerkapitalisternas intressen; tvärtom, givet hur mycket pengar som invandringssvängen omsätter vore det närmast tjänstefel av dem att inte engagera sig politiskt för fortsatt massinvandring. Centerpartiet är idag ett parti som med näbbar och klor slåss för ökad invandring av det enkla skälet att invandringen utgör de svågerkapitalistiska intressen som ligger bakom partiets livsluft. Skulle det invandringspolitiska pengaregnet upphöra, skulle dessa företagare tvingas välja mellan att avveckla verksamheten och att börja förtjäna sina pengar genom hederligt arbete i stället. Varför inget av dessa båda alternativ ter sig attraktivt i jämförelse med den drömtillvaro svågerkapitalisten åtnjuter idag behöver knappast förklaras närmare.
Någon måste dock betala för detta, och denna någon är skattebetalarna, eller mer exakt, de skattebetalare som till skillnad från svågerkapitalisterna faktiskt producerar någonting av värde. Dessa skattebetalare hamnar därför per definition i antagonistisk ställning till svågerkapitalisterna, och i ljuset av detta finner vi också varför massinvandringen på en avgörande punkt trots allt skiljer sig från lysenkoistiska jordbrukssatsningar, tillämpad flogistonteori och institutionell pyromani. Att som en mycket välbetald lysenkoist, flogistonteoretiker eller pyroman utmåla sig själv som god skulle nämligen vara en pedagogisk övning som lätt blev även den mycket förhärdade demagogen övermäktig, men när den kapitalförstöring som utmynnar i svågerkapitalisternas gigantiska vinster i stället består i invandring kan verksamheten beskrivas som altruistisk, och det är också mot precis denna bakgrund man måste förstå rasismbegreppet som vi känner det.
Rasismbegreppet har nämligen inte bara gjort det möjligt för de lata och totalt samvetslösa svågerkapitalisterna att utmåla sig själva som goda altruister, utan låter dem dessutom utmåla de produktiva samhällsbärare de utan en tillstymmelse till dåligt samvete systematiskt skinnar på pengar som hänsynslösa egoister. För svågerkapitalisten är rasismbegreppet en gudagåva tack vare vilken plundraren kan utmålas som ett helgon och offret som en fähund. Att näringslivet och dess branschorganisationer både aggressivt idkar kulturkrig och jagar "rasister" med ljus och lykta blir därför – åtminstone efter man förmått ta in exakt hur totalt principlösa dessa organisationer är – fullt naturligt.
