Det Grekland som en gång var den europeiska civilisationens vagga riskerar nu att bli dess fall.
Så sent som i slutet av förra året fick Grekland ännu ett nödlån på tiotals miljarder euro. De pengarna är nu slut. När de baltiska staterna råkade illa ut i spåren av finanskrisen 2008 genomdrev dessa länders regeringar hårda besparingsåtgärder. Dessa åtgärder var såklart impopulära och drabbade många enskilda hårt, men det fanns ändå en stor förståelse för dem och tack vare dessa åtgärder sitter dessa länder idag i en betydligt bättre sits.
Grekland å sin sida försöker inte ens. De ester som 2008 fick acceptera kraftigt försämrade villkor och de slovaker vars levnadsstandard ligger långt under grekernas får nu vara med och betala för att Grekland under 2012 skall få låna ytterligare närmare 800 miljarder kronor. Denna siffra motsvarar grovt räknat halva det totala årliga svenska skatteuttaget, och den går till ett land med endast fyra miljoner invånare fler än Sverige.
Dessa pengar behövs för att grekerna även fortsättningsvis skall kunna pensionera sig även före 65, för att 30 000 grekiska onödiga statsanställda skall kunna få ha kvar sina jobb ännu ett år och för att grekerna i största allmänhet skall slippa genomlida den hårda svångremspolitik som balterna fick genomgå. Att chefen för den grekiska statistikmyndigheten Eisat kallades till förhör och blev misstänkt för att ha "förråt landets intressen" efter att han i statistikform publicerade sanningen om landets ekonomi är ganska talande exempel på landets avsaknad av krisinsikt. Utbredda förhoppningar om avskrivning av "olagliga lån" är ett annat.
De 800 miljarder kronor som 2012 kommer "lånas" ut till Grekland kommer aldrig att betalas tillbaka. Det finns ingen politisk vilja i Grekland att på allvar ta itu med problemen. Folket som levt gott på de lånade pengarna låtsas som att de själva inte varit en del av problemet, och vägrar att vare sig betala sina skatter eller acceptera den ekonomiska realiteten. Landets korrupta politikerkår å sin sida prioriterar sina egna karriärer framför landets framtid.
Grekland kommer att gå i konkurs och Grekland kommer att tvingas lämna euron. Ingen stabilitetspakt i världen kommer att förhindra detta, och de nödlån som ges till Grekland förvärrar bara situationen då högre skulder är det sista landet behöver. Endast önsketänkande, politisk prestige och kanske förhoppningen om att den slutgiltiga kraschen skall inträffa på någon annans vakt får Europas politiker att blunda för detta.
I resten av världen ser det tyvärr inte så mycket bättre ut. Den amerikanska statsskulden har nu, tack vare landets skyhöga budgetunderskott på 40 procent, i dagarna som väntat nått den magiska gränsen 100 procent av BNP. Samtidigt som detta sker är de amerikanska partiernas kompromissvilja är mindre än någonsin. Obama försöker genomdriva sin i Amerika väldigt kontroversiella sjukvårdsreform samtidigt de republikaner som i ett smutsigt spel tävlar om att få bli den som utmanar honom senare i år rörande eniga om att samma reform skall stoppas men att Busherans skattesänkningar skall bestå. Att mötas någonstans på mitten tycks uteslutet.
Som om de europeiska och amerikanska problemen inte var illa nog så uppgår det budgeterade japanska underskottet i år till ofattbara 50 procent, därtill i ett läge där statsskulden redan har nått svindlande 220 procent av BNP. De politiker som, för att säkra en valvinst eller två, har tillåtit skulderna att växa till dessa nivåer är bedragare på en nivå som får giriga börsmäklare, bedragare och bankomatskimmare att framstå som helgon i jämförelse.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
