Bilden av det grekiska folket som offer för drakoniska nedskärningar återkommer ofta. Denna bild är emellertid falsk - den lågkonjunktur vi ser i Grekland idag har väldigt lite med nedskärningar att göra. Den grekiska staten betalar fortfarande ut lön till hundratusentals människor vilkas arbete inte behövs och i många fall inte ens motsvaras av någon egentlig arbetsinsats. Pensionsåldern är fortfarande låg och arbetsveckan motsvaras i många fall av betydligt färre timmar än 40. Rika greker är skyldiga staten tiotals miljarder euro utan att något görs för att kräva in dessa pengar, trots att skatteverket vet precis vilka de är...
Om tre dagar beräknas den grekiska statskassan vara tom, trots att ännu ett nödlån på tiotals miljarder euro betalades ut så sent som för några månader sedan. En del av dessa pengar har gått till att betala tillbaka gamla lån som löpt ut, andra har gått till att betala räntor på samma lån. Men en stor del har helt enkelt gått till fullständigt vansinnig lyxkonsumtion, som medborgare i nordeuropeiska länder bara kan drömma om.
Landets politiker är extremt ovilliga att klubba de ytterligare nedskärningar som ställs i motkrav för nya nödlån, ett parlamentsval hägrar nämligen. När det kommer till utsikterna för återval och alla de förmåner som kommer med detta, så är det inte Greklands och Europas ekonomiska framtid som de grekiska politikerna sätter i första rummet. Greklands grundproblem är inte euron. Greklands grundproblem är inte ens skulderna. Greklands grundproblem är korrupta politiker och en total avsaknad av sjukdomsinsikt. Och Greklands grundproblem är inflation.
I 1944 så introducerades Grekland den andra drachmen i modern tid. Gamla drachmer växlades in mot nya till kursen av 50 000 000 000 : 1. Tio år senare var det dags igen, även om man den här gången "bara" strök tre nollor. När Grekland så småningom övergav drachmen för euron så var den värdelös igen, grekerna fick betala 340,75 drachmer för en euro.
Grekland har med andra ord en väldigt lång historia av hög inflation, orsakad av höga lönehöjningar, prisökningar och underskott som täckts av sedelpressarna. Denna utveckling upphörde i praktiken inte bara för att man gick med i EMU. De grekiska lönerna steg kraftigt under åren efter euroanslutningen, priserna steg och staten fortsatte att ta lån för att täcka underskotten. Till skillnad från tidigare kunde man emellertid inte finansiera lånen internt utan var tvungen att söka sig utomlands för att finna långivare, och till skillnad från tidigare undergrävde denna gång de factoinflationen landets konkurrenskraft. Den euro som tappade i värde i Grekland var fortfarande hårdvaluta längre norrut.
Den recession som råder i Greklands beror inte på nedskärningar, den beror på att priset på grekiska varor och tjänster har ökat kraftigt. Under åren med högkonjunktur som följde på euroanslutningen fick inte detta några större effekter, konsumenterna var villiga att betala, Grekland fick låna billigt tack vare statusen som euroland, krediterna flödade och de grekiska politikerna tävlade om vem som kunde köpa flest röster för lånade pengar. Men med finanskrisen förändrades allt, konsumenterna var inte längre villiga att betala dyrt för grekiska produkter och tjänster, det politiska etablissemanget blev påkommet med att mörka läget i ekonomin och räntekostnaderna anpassades plötsligt till verkligheten.
De medskyldiga till att det gick som det gick är många. Euroländerna som tillät Grekland att gå med, trots att deras budgetfifflande var en offentlig hemlighet. Bankerna som lånade ut pengar till Grekland. De grekiska politikerna som köpte sig röster för lånade pengar. De grekiska fackföreningarna som ställde allt mer orimliga krav på lönehöjningar och -förmåner. Det grekiska folket som lät sig köpas av korrupta politiker men utan att för den skull betala sina skatter, och så vidare.
Idag är skulderna för stora, politikerna för korrupta och sjukdomsinsikten för låg för att Grekland skall kunna räddas. Ju mer nödlån som betalas ut, desto värre kommer kraschen bli när den väl kommer. Det kommer att bli en väldigt obehaglig historia när Grekland ställer in betalningarna, men ju förr det inträffar desto bättre. Låt sedan de obehagliga konsekvenserna bli en läxa för valutaunioner, för korrupta politiker som prioriterar karriären framför landets framtid, för oansvariga banker och för franska och tyska ledare som föredrar att stoppa huvudet i sanden.
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SR, SR, SR, SR, SR, SR, SR, SR, SR, GP, GP, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, Ab, Ab, E24, E24, E24, E24, Wikipedia
