Det smärtar mig lite att nedvärdera Clas Svahn. Han har skrivit många bra artiklar om allehanda märkligheter utan att för den skull någonsin tappa fotfästet eller förföras av ovetenskapens lockelser. Men när Clas Svahn idag sätter sitt namn under en artikel i DN så blir jag besviken. Hade Clas Svahn skrivit artikeln själv hade han förstås vetat att Tysklands finansminister heter Wolfgang Schäuble och inte Wolfgang Schaeuble. Att hans artikel delvis utgörs av plankat anglosaxiskt material blir därför väldigt uppenbart.
Det är dock inte bara Schäuble som blir Schaeuble. I svensk nyhetsrapportering blir ofta titan till "titanium", miljarder blir "biljoner", ett kinesiskt universitet blir till "University of" och så vidare. Aftonblader publicerade en gång en artikel "av" sin dåvarande USA-korrespondent Fredik Virtanen som till hälften var på engelska - Virtanen hade i sin publiceringsiver glömt att översätta klart den artikel som han hade plankat från någon amerikansk lokaltidnings nätutgåva.
Well... Häromdagen rapporterades skrämmande statistik om hur majoriteten av landets kommunpolitiker inte trodde på växthuseffekten. Problemet var bara att nyheten var en
bluff. Artiklarna var kraftigt vinklade, högst väsentliga fakta utelämnades totalt och en bild som hade väldigt lite att göra med sanningen förmedlades till läsaren.
Däröver hade vi såklart krigsrubrikerna om Uppsalapojken som hade blivit övergiven av sin idrottspappa - ett missförstånd nedtecknat på en blogg som därefter blev huvudnyhet i såväl kvälls- och morgontidningar som TV. Allt utan att någon som helst faktakoll gjordes över huvud taget, vilket också var fallet i mycket av den indignerade rapporteringen om Caremas blöjvägning. Att något av det första som skedde efter att Koppargården återgick i kommunaldrift var att 24 nya vågar för blöjvägning köptes in förmådde däremot inte bryta igenom mediebruset.
Journalisterna gör ett uselt jobb. De plankar mängder av utländskt material, de fyller ut med TT- och AP-notiser, de vinklar skeenden till oigenkänlighet för att få läsare, för att gynna sin egen agenda eller för att de helt enkelt inte orkar göra en ordentlig bakgrundskoll. Och därefter har de fräckheten att sätta sig själva på piedestal, att utse sig till "den tredje statsmakten" och se sig som den objektiva sanningens orädda riddare.
Så nästa gång media rapporterar om upprörande kränkningar eller saftiga skandaler, ta reda på fakta före du sällar dig till skalan som kräver avgångar och åtgärder - och överväg för en liten stund hur en tänkbar motbild skulle kunna se ut. Sannolikheten för att det du får höra har ganska lite gemensamt med verkligheten är nämligen stor.
