2009 hölls det val ett val i Grekland som med bred marginal vanns av socialdemokratiska PASOK. Snart efter den tillträdde meddelade denna regering att statens finanser var i betydligt sämre skick än vad som tidigare regeringar hade låtit påskina. Denna regering, ledd av Georgios Papandreou, lyckades under sin regeringstid egentligen inte göra särskilt mycket rätt, men den hade åtminstone modet att göra slut på en långa tradition av att å det grövsta frisera den ekonomiska redovisningen.
Tanken var att denna regering skulle sitta till 2013, men dess parlamenterariska underlag krympte stadigt då parlamentsledamot efter parlamentsledamot - mer mån om sin egen politiska framtid än landets - hoppade av i protest mot besparingarna. En samlingsregering med det största oppositionspartiet Ny demokrati bildades därför - men det fanns en hake. Ny demokrati krävde att ett nyval skulle hållas för att gå med på att stödja en samlingsregering.
Nyvalet hölls i maj 2012 och resultatet blev att ingen regering kunde formas. Ytterligare ett nyval hölls därför en månad senare, och denna gång gick det lite bättre. Ny demokrati blev största parti, och kunde med stöd av PASOK bilda en ny regering.
Ny demokrati forcerade med andra ord fram det första nyvalet, och därmed indirekt också det andra. Motiveringarna till detta var förstås ädla. "Folket skulle få säga sitt" och alla de gamla klassiska klyschorna. Men vad blev egentligen resultatet?
Före de båda nyvalen regerades landet med parlamentariskt stöd av PASOK och Ny demokrati. Efter nyvalen regeras nu landet med - ja just det - parlamentariskt stöd av PASOK och Ny demokrati. I princip har med andra ord ingenting ändrats.
Skillnaden är att efter nyvalen är det Antonis Samaras - partiledaren för Ny demokrati - som är premiärminister. Då opinionsstödet för PASOK vid tiden för samlingsregeringens bildande hade sjunkit dramatiskt, är det därför inte heller särskilt svårt att förstå varför Ny demokrati forcerade fram ett nyval. Det fanns i grund och botten en bred parlamentarisk majoritet för den förda politiken, men Ny demokrati såg chansen att lägga beslag på premiärministerposten. Och efter två nyval lyckades de också.
De två onödiga valen kostade sammanlagt ungefär en miljard svenska kronor. Tiden av politisk förlamning då landet stod utan regering kostade förmodligen långt mycket mer. Detta har gissningsvis inte grumlat Samaras glädje det minsta. Han lyckades ju trots allt med vad han hade föresatt sig.
Greklands problem är resultatet av decennier av ekonomisk vanskötsel. Ny demokrati och PASOK har växelvis regerat landet under dessa år, och båda partierna har därför en enorm skuld i den avgrundsdjupa kris landet idag befinner sig i. Men av de två är det Ny demokrati som kanske stått för de värsta excesserna, medan det till slut var PASOK som gjorde slut på den dubbla bokföringen. Att den makthungriga ledaren för det parti som har störst skuld i att läget är som det är idag är en katastrof för Grekland. Att valutgången ändå allmänt ses som positiv beror endast på att den enda kvarvarande alternativet - Syriza - sågs som ännu värre.
Mer läsning: Johan Hakelius svarar Kajsa Ekis Ekman.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
SR5,
SR6,
Ab
