När den franska satirtidningen Charlie Hebdo - vilkens redaktion om jag inte missminner mig för några år sedan brändes ned av islamister - förklarar att den ämnar publicera ytterligare Muhammedteckningar, går landets premiärminister ut med en varning för "alla former av överdrifter". I Tyskland är regeringen inne på en liknande linje och i USA vädjar regeringen till Google att ta bort den numera världskända Muhammedfilmen från Youtube.
Press- och yttrandefrihet hyllas samstämmigt av intellektuella och politiker, men hyllningarna klingar allt mer ihåligt för varje dag. Såväl media som ledande politiker undergräver steg för steg yttrandefriheten, regeringar vill stoppa publiceringar av tecknade bilder på påklädda vuxna män samtidigt som media konsekvent beskriver filmen med ord som "kränkande". För säkerhets skull stoppar kommentarsmöjligheter och blogglänkar på fler och fler artiklar - i DN:s fall numera den absoluta majoriteten - för tänk om folk har fräckhet att säga något nedsättande om fundamentalister som mördar diplomater?
När krisen med Jyllands-Postens bröt ut krävde ett antal muslimska länders ambassadörer ett möte med Danmarks statsminister. Statsministern - Anders Fogh Rasmussen - nekade denna önskan med motiveringen att i Danmark råder pressfrihet, och det är därför inte regeringens sak att ha åsikter om vad pressen publicerar. Detta var förvisso inte den mest pragmatiska av ståndpunkter, danska företag drabbades av bojkotter som kanske kunde ha förhindrats, men statsministern stod rakryggat upp för demokratin och pressfriheten och förklarade bestämt vad varje sann demokrat håller för heligt. För att på detta sätt försvarat demokratins värderingar från en samling kränkta korrupta förtryckarregimer fick han mycket kritik - inte minst av svensk media - och föga oväntat haglade de vanliga beskyllningarna om rasism och bristande förståelse.
Tyvärr visar rabaldret kring den nu aktuella Muhammedfilmen att Anders Fogh Rasmussen var rätt ensam i sin ståndpunkt. Den demokratiska världen anstränger sig till det yttersta till att stryka islamisterna medhårs och ber om ursäkt för demokratins uttryckssätt - fundamentalisterna är därmed på väg att flytta fram sina positioner ännu ett steg. Charlie Hebdos avsiktsförklaring att publicera fler karikatyrer är därför ett ljus i mörkret. Om tillräckligt många följer i deras fotstpår kommer till slut islamisterna tvingas prioritera. Antingen får de ägna all sin vakna tid åt att protestera och vandalisera, eller så får de ägna sin energi åt att bygga samhällen istället.
DN,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SR1,
SR2,
SR3
