Plötsligt har på kort tid inte mindre än tre ledare publicerats i svenska tidningar, i vilka nuvarande invandringspolitik erkänns för vad den faktiskt är - en politik som kostar väldigt mycket pengar och någonting som riskerar att undergräva hela välfärdssamhället.
Ledarna är befriade från de vanliga flosklerna om att invandringen skall rädda våra pensioner, om kränkta vita män, smygrasism och allt liknande som klingar allt mer ihåligt för varje gång vi hör det. Artiklarna talar heller inte om att stänga gränser och de ger inga enkla svar, men de beskriver verkligheten för vad den är, snarare än att skönmåla den.
Dessa tre ledare är en frisk fläkt i en samhällsdebatt där ord som "rasist" kommit att lättvindigt användas eller insinueras för att misstänkliggöra och ta heder av varje debattör som inte rättat sig i ledet. Eventuella försök till att försvara sig avfärdas med den gamla beprövade halmdockan "jag är inte rasist, men...", varpå inga fler argument behövts. De faktiska sakfrågorna har fått fortsätta vara den elefant i rummet som ingen låtsas om.
En ohelig allians har uppstått mellan å ena sidan en naiv men välmenande vänster som ser problemen som gamla hederliga klassfrågor, och å den andra en kalkylerande nyliberal falang som sett sin chans att en gång för alla undergräva välfärdssamhällets legitimitet. Har du inte ställt upp på deras gemensamma agenda så har du snabbt fått känna av hur lågt i tak det kan vara, även i det Sverige som av sin befolkning ofta ses som världens mest demokratiska land.
Att kritik nu ändå börjat höras från de stora tidningarnas ledarhåll är förhoppningsvis ett tecken på att vinden håller på att vända. Den svenska samhällsdebatten är med lite tur på väg att friskna till igen.
SvD1,
SvD2,
Exp1
