Trycket på den svenska bostadsmarknaden är stort. Billiga lån har givetvis bidragit till att driva upp priserna, men det är inte säkert att Sverige alls lider av en bostadsbubbla, som det ibland sägs. Marknaden är nämligen helt satt ut spel.
Med en årlig invandring på 111 000 personer ökar givetvis behovet av bostäder kraftigt. Till följd av välfärdsreformer som hyresregleringen byggs det emellertid inte i alls samma utsträckning. De reglerade hyrorna gör det inte tillräckligt lönsamt att bygga nytt, varför nybyggnationen i Sverige bara är ungefär en fjärdedel av vad den är i våra grannländer, trots att vår befolkning på grund av invandringen ökar mycket snabbare.
Detta påverkar till synes endast tillgången på billiga hyresrätter, men bostadsmarknaden är mycket mer komplex än så. När brist på tillgången på billiga hyresrätter uppstår, söker sig den som annars hade valt att bo i dessa till medeldyra hyresrätter istället. De som annars hade valt de medeldyra tvingas därför i ökad utsträckning söka sig till de dyra, och de som annars hade valt att bo i dessa tvingas istället låna pengar till en bostadsrätt. När trycket på bostadsrätterna därmed ökar tvingas andra istället söka sig till villor - och därmed har hela kedjan påverkats. Och därtill kommer såklart problemen med svartkontrakt och andrahandsuthyrning till ockerpriser.
Detta innebär naturligtvis ökande boendekostnader. Allt från några hundralappar eller tusenlappar i månaden till hundratusentals kronor i lån. Bankerna och bostadsvärdarna tjänar stora pengar på detta, chefredaktörerna, kulturskribenterna och politikerna som från sina helvita bostadsområden gillar olika tjänar tillräckligt bra för att inte påverkas - och de vanliga människorna får i vanlig ordning betala för det hela. Samma vanliga människor som samma elit av chefredaktörer, kulturskribenter och politiker så gärna bespottar för att de inte tycker rätt.
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
DN
