Ungern drogs till och med 2011 med en av sovjettrogna kommunister dikterad konstitution från 1949. Att denna behövde ersättas är inte särskilt konstigt. Den nya konstitutionen som trädde i kraft 1 januari 2012 har dock fått hård kritik, och de tillägg till densamma som nu förbereds får DN att gå fullständigt i taket.
DN ondgör sig bland annat över att "texten dryper av ärkekonservativ nationalism och späckas med formuleringar om att alla ungrare ska hålla ihop". Bortsett från att ord som "späckad" och "dryper" kan tyckas lite väl värdeladdade i sammanhanget, så är frågan vad DN tycker att det borde stå istället.
Att man i Ungern, likt i Sverige, alltmer borde satsa på att folk isoleras i etniska enklaver, mellan vilka så lite samröre som möjligt skall ske, så att den nationella samhörigheten och de välfärdssystem denna har möjliggjort eroderas? Att den ungerska linjen borde vara att, likt i Sverige, i en orgie i masochistisk självförnekelse ifrågasätta de etniska ungrarnas - "vad man nu menar med det" - och deras kulturs existens?
DN ondgör sig vidare över att 'en ny paragraf (artikel 5.2) begränsar också yttrandefriheten. Här stadgas att det inte ska vara tillåtet att "kränka den ungerska nationens värdighet" eller "någon annan ras, nationell och etnisk grupp"'.
DN trasslar därefter in sig i ett resonemang som går ut på att det visserligen är bra att "yttrandefriheten begränsas" när det kommer till minoriteter, men insinuerar att detta bara är svepskäl för vulgärnationalism. "Något helt annat är att förbjuda kränkningar av den ungerska nationens värdighet. Det är en otäckt luddig formulering som kan leda till att det sätts munkavle på nästan vem som helst" skriver DN och har såklart i detta en poäng.
Problemet är bara att den svenska lagboken är full av liknande problem. Simon Lundström tvingades till år av kafkaistisk kamp mot det svenska rättsväsendet på grund av innehav av tecknade bilder. DO å sin sida agerar närmast likt en maffiatorped då den tvingar småföretagare till dyra förlikningar för bagateller som påfallande sällan hade räckt för en fällande dom i domstol, och så vidare.
Det finns goda anledningar för att oroa sig för utvecklingen i Ungern. Men när DN gång på gång skriver alarmistiska artiklar om utvecklingen i landet gör man detta utan att rapportera om missförhållanden på närmare håll.
DN har valt att inte lyfta hur den svenska jämställshetspolitiken baseras på en liten högljudd grupps högst ideologiska ställningstaganden, trots att dessa går stick i stäv med all forskning i ämnet. Journalisterna på DN är därtill en aktiv del av samma journalistkår som aktivt vilseleder allmänheten om omfattningen, kostnaden och konsekvenserna av den förda invandringspolitiken.
DN:s kritik av demokratiutvecklingen och pressfriheten i Ungern luktar hyckleri lång väg.
DN
