Thomas Quick dömdes av det svenska rättsväsendet för åtta mord.
Efter att han suttit i fängelse i nitton år ändrade sig rättsväsendet plötsligt. Quick hade inte längre begått några mord alls.
Åtta mord eller noll. Så mycket kan det skilja när det svenska rättsväsendet fäller sina domar.
Detta kan inte beskrivas som någonting annat än ett totalt haveri för det svenska rättsväsendet. När någonting sådant kan ske har helt enkelt det svenska rättsväsendet förverkat allt förtroende. De svenska domstolarna har uppenbarligen inte kompetensen att utföra sitt ytterst viktiga jobb. Det är tveksamt om deras utslag ens längre kan sägas ha någon moralisk legitimitet.
Att därtill en toppadvokat som Claes Borgström kunnat debitera miljoner för att göra ett uruselt jobb som Quicks försvarare, att Christer van der Kwast gjorde sig en karriär på domarna mot Quick och att en i övrigt så sansad jurist som Göran Lambertz kommit till van der Kwasts försvar gör skandalen ännu mer märklig och obehaglig.
Jag hoppas för mitt liv att jag aldrig tvingas ha med en svensk domstol att göra, oavsett om det är som målsägare eller som anklagad. Om domstolarnas utslag kan vara så godtyckliga när det kommer till åtta mord, vad är de då inte för mindre allvarliga brott?
SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8
