Ponera att någon sverigedemokrat hade sagt följande:
- "Inga feminister förtjänar nåt annat än bly."
- "Alla tänkande människor förespråkar väl Åsa Linderborgs avrättning?"
- "Därför är det alldeles nödvändigt att feminister/invandringsförespråkare skräms till tystnad. Det är en helt nödvändig försvarskamp."
Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig hur reaktionen i media skulle se ut. Det krävs heller ingen större fantasi för att inse att politikern i fråga hade fått sparken direkt.
Citaten kommer dock inte från någon sverigedemokrat. Citaten är lätt modifierade varianter av vad vänsterpartisten Simon Fors har sagt. Det enda som har ändrats i citaten är föremålet för hans hat i fråga. "Per Gudmundsson" har blivit "Åsa Linderborg", "moderater" har blivit "feminister" och så vidare.
Simon Fors har inte sparkats av Vänsterpartiet. Att så inte har skett belyser väldigt tydligt den flagranta dubbelmoral som råder när näthatet debatteras. Andra exempel på detta är hur respekterade kulturpersonligheter som Maria Sveland mobbade Pär Ström till tystnad och hur kulturredaktionerna hyllade Kawa Zolfagarys nätmobbning i det godas namn.
Ministrarna Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson skrev nyligen att näthat mot kvinnor är ett demokratiproblem. Huruvida näthat mot män också är ett demokratiproblem framgår inte, men vad som är intressant är hur de inleder sin artikel:
"Sverige ska vara ett land där var och en kan växa i sin yttrandefrihet. Där skilda uttryckssätt inom lagens gränser accepteras och ges utrymme. Där det finns normer, men där det också finns normbrytare. Ett sådant Sverige kräver att vi visar varandra respekt för åsikter och olikheter."
Näthatarna äventyrar denna målsättning, är ministrarnas poäng. Och visst är det så att de journalister som skriver till exempel likhetsfeministiska texter i tidningar därefter ofta får motta allehanda otrevliga påhopp och hot för detta, vilket inte på något sätt är acceptabelt. Detta har dock inte inneburit att likhetsfeminismens ställning försvagats, tvärtom är dess dominans närmast total i Sverige.
Den som däremot opponerar sig får finna sig i att bli behandlad som Pär Ström. Vilket leder oss till ministrarnas resonemang om "där skilda uttryckssätt inom lagens gränser accepteras och ges utrymme" och "där det finns normer, men där det också finns normbrytare". Vilka åsikter är det egentligen som dagens svenska debattklimat har problem med här?
För att ta del av Simon Fors uttalanden, klicka här.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
