Först ut var var Lena Sundström. Hon skriver:
"Det självklara arbetarklassperspektivet. Jag tänker på det nu i år. Detta valår. Ett valår när både media och politiker riskerar att förväxla främlingsfientlighet med folklighet. Vilket bara avslöjar det verkliga folkföraktet hos dem som har så dåligt samvete över sin dåliga koll på Sverige utanför Stockholm att de köper Sverigedemokraternas bild."
Lena Sundström, av alla människor, anklagar andra människor för "folkförakt", klassförakt och för att vara Södermalmscentrerade. För säkerhets skull kryddar hon sin tes med lite härskarteknik i form av en utläggning om "dåligt samvete".
Själv har Sundström givetvis, liksom hennes åsiktsfränder på Södermalm, den största respekt för arbetarklassen i landets alla bruksorter, liksom insikt i deras levnadsvillkor. Och hennes respekt för folk i allmänhet – inte minst det danska – är givetvis grundmurad.
Det andra exemplet är en artikel i SvD skriven av Göran Eriksson. Den handlar om valet till EU-parlamentet:
"Men det är också kalas för unionsfobiker som kommer att reproducera sin kritik mot EU:s konstruktion och inriktning - och beskriva unionen som alltför odemokratisk, nyliberal eller anti-nationalistisk."
Eriksson tycks med andra ord göra analysen att det bara är xenofobernas och homofobernas kusiner unionsfobikerna som är av åsikten att EU dras med ett demokratiskt underskott. Snyggt jobbat, Eriksson, det måste vara praktiskt för dig när verkligheten är så svartvit.
