2014-02-22

Socialt kontrakt i upplösning

För att en modern civilisation skall fungera krävs vad John Locke kallade ett socialt kontrakt. Enkelt uttryckt, en överenskommelse mellan medborgare och stat i vilken medborgarna avstår vissa rättigheter – till exempel rätten till hela sin inkomst – mot att staten i gengäld upprätthåller till exempel lag och ordning.

I ett välfärdssamhälle som det svenska har man valt att gå ett steg längre. Medborgarna beskattas betydligt hårdare än i de allra flesta andra länder och statens åtaganden går längre. Staten står även för socialbidrag, assistansersättning, sjukersättning, maxtaxa i barnomsorgen och så vidare.

Att medborgarna accepterar ett socialt kontrakt av den sorten på intet sätt en självklarhet. Priset i form av arbetsgivaravgifter, inkomstskatter och konsumtionsskatter (moms och punktskatter) är högt, för arbetande svenskar i praktiken mer än hälften av det värde de arbetar ihop. En grundförutsättning för att detta skall fungera är att det finns ett stort ömsesidigt förtroende mellan stat och medborgare.

En annan förutsättning är att människor har liknande mål, drömmar och prioriteringar. Om en stor andel av medborgarna anser att staten lägger stora belopp på verksamhet som inte är till nytta för dem själva, undergrävs också deras vilja att vara med och betala för denna verksamhet. Om detta sker kommer mängden fusk (svartarbete, smuggling och så vidare) tillta.

Detta kommer i sin tur undergräva förtroendet för systemet även bland de medborgare som är nöjda med den förda politiken. Om de ser att andra fuskar kommer de till slut börja ställa sig frågan varför de själva är med och betalar, och på så sätt får en nackdel jämfört med alla som inte gör det.

Av dessa anledningar är den svenska modellen idag väldigt farligt ute. Många medborgare upplever idag att det statliga våldsmonopolet inte längre mäktar med att skydda dem från våldsbrott och stölder. De ser också hur de generösa – och ofta påfallande kravlösa och naiva – välfärdssystemen lockar många att på andras bekostnad fuska med allt från VAB till assistansersättning.

Därtill kommer att de människor som omfattas av det sociala kontraktet i snabb takt blir fler. Detta sker emellertid med stor tonvikt på det sociala kontaktets rättigheter men utan att samma kontrakts skyldigheter kommer in i ekvationen. När tiggare kommer till Sverige och skövlar skog, bygger upp kåkstäder, stjäl el och skapar otrygghet i närområdet är samhällets roll enligt det sociala kontraktet att stävja kriminaliteten. Istället avsätter samhället medel – skattepengar som tiggarna inte har varit med om att betala in – till att bygga härbärgen.

En sådan politik undergräver det sociala kontraktet. Medborgarna uppfyller sin del av kontraktet men utan att staten gör detsamma, tvärtom använder den medborgarnas skattepengar till ändamål som strikt talat inte ligger i medborgarnas intresse. Vissa undantag kan och bör givetvis göras, men när undantagen allt oftare snarare blir till regel undergräver detta förtroendet på ett väldigt farligt sätt.

Av denna anledning är även den stora invandringen till Sverige – som bland annat omfattar över nio procent av i-ländernas totala asylmottagning – ett avsteg från det sociala kontraktets grundprinciper. I ett nyliberalt samhälle går ekvationen ihop, om möjligheten till bidrag är små men möjligheterna till arbete stora, blir även de nya medborgarna delaktiga i det sociala kontraktet. De arbetar, bidrar till det gemensamma och får i gengäld del av rättigheterna.

I det svenska fallet blir resultatet emellertid påfallande ofta rättigheter utan skyldigheter. Människor från kulturer väldigt olika den svenska – ibland med väldigt annorlunda mål, drömmar och prioriteringar – får plötsligt del av den svenska välfärden. Rättigheter som retroaktiv föräldrapenning följs emellertid av få skyldigheter. Inte sällan blir resultatet större rättigheter men färre skyldigheter än för den infödda befolkningen, och väldigt många fastnar i långtidsarbetslöshet och kriminalitet.

Detta sticker såklart i ögonen på många av de medborgare som upprätthåller sin del av det sociala kontraktet. Den förda politiken kostar dem inte bara pengar, de blir därtill slentrianmässigt och plumpt kallade för "rasister" när de vädrar sina invändningar. De knyter näven i byxfickan och håller käft, men deras lust att ställa upp på det sociala kontraktets regler urholkas för varje missförhållande de får höra talas om.

Nästa gång de får ett erbjudande om att köpa smuggelsprit, jobba svart eller bygga om badrummet "skattefritt" så tar de kanske också den chansen. Och när valrörelsen närmar sig och partierna tävlar om vilket som lovar att höja skatterna mest, då tar de kanske också den chans till inflytande de får. En del kommer rösta på SD och andra kommer att – om inte i årets val så kanske i nästa – rösta för att riva upp det sociala kontraktet och ersätta det med ett annat i vilket statens roll är mindre och skattesatserna betydligt lägre.

Den stora frågan är huruvida det var detta vi egentligen ville.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, Ab1, Ab2, SR1

5 kommentarer:

  1. Jag applåderar och bugar mig.Så bra skrivet och visst har många av oss tappat lusten att vara dom som bara ska betala och hålla käf..n.Betalar numera gärna svart om möjlighet finns.

    SvaraRadera
  2. Mona: Tackar och, ja, förstår precis hur du känner.

    SvaraRadera
  3. Instämmer med Mona: På pricken

    Jomenvisst har jag jobbat svart som trappstäderska vid 14 års ålder men sedan dess ett liv utan fusk.

    Det har inte bara med att inte vilja betala skatt till vissa delar av skatteutgifterna att göra, det har med att vi inte längre tror på pensionsutfästelser för då vi går i pension. Vi (som i maken och jag) har redan sett hur det gått i några Europeiska länder med spararnas pengar i statliga pålagor, så vi gör det vi kan för att om/när det händer här, så har vi tillgångar de inte kommer åt.

    Det gick oss spårlöst förbi, att i någon vända, enligt kommentarer i diskussionsforum, ska S ha föreslagit att om man har eget pensionsspar, så ska den allmänna pensionen minskas motsvarande. Har det hänt så blev det som sagt nedröstat. Detta är vad vi garderar oss mot. Att i framtiden kan hopjobbad allmänpension behovsprövas mot synliga tillgångar. Som sjuklövern håller på ökar risken. Myrorna som idogt jobbat och snålat lär få överlåta till syrsorna som lekt sommaren lång till mycket högre grad än idag. Har vi fel och allt löser sig ... ja vi står inte lottlösa ändå.

    /Majsan

    SvaraRadera
  4. Peter Nicklasson23 februari 2014 03:04

    Jag anser att MEDIA har den största skulden till att samhället vittrar sönder inifrån.
    Förr var det politiserade intresseorganisationer de som drev på med progressiva reformer och lagar. Medias uppgift var att granska denna Makt och därigenom också begränsa korruptionen som ofta följer med makten.
    Men idag är det media som för opinionen, och knuffar politikerna framför sig. De politiker som inte följer medias åsikter motarbetas, smutskastas och kan också avsättas via mediedrev. T ex Juholt blev ju det. Vänsterröstande journalister insåg att Juholt inte höll måttet för att de rödgröna skulle kunna vinna valet. Därför blåste de upp Juholts olika bidragsbluffar (trots att många andra ledamöter också gjorde det), hånade Juholt, jagade Juholt överallt i jakt på stressade felsägningar, osv. Juholt skulle bara bort, det hade åsiktsmedia bestämt sig för. Och så blev det ju också.
    Media har också slutat granska Makten, de dansar istället tillsammans på fyllefester, de är kompisar med dem de skulle granska, de delar information mot tjänster med politikern. Allt fungerar som smort så länge politikern inte avviker från Koden.

    Ett parti som SD hotar detta. Maktkontraktet mellan åsiktsmedia och knapptryckarpolitikerna hotas, därför behöver den skyddas av allt tydligare konsensusdeklarationer, allt striktare politiskt korrekta uttryck, allt fler nyspråksord för att uppfostra oss dumma medborgare att tänka rätt/sluta tänka alls (illegala blev till papperslösa, "allas lika värdighet" (FN:s definition) blev till "allas lika värde" i en (medveten?) felöversättning, "invandringskritisk" blev till "främlingsfientlig", osv, osv...).
    Eftersom politik är ett nollsummespel, en kamp om procentenheter, hotar naturligtvis ett nytt parti samtliga gamla partiers marknadsandelar. Det är ju inte populärt...
    Eftersom dygnet bara har 24 timmar finns det ju en gräns för hur mycket information vi medborgare kan konsumera. När då dessutom internet möjliggör ännu mer information och t o m gratis, samt möjliggör källkritisk granskning av nyheterna och även en direkt interaktion mellan skribent och läsare håller åsiktsjournalisterna på att förlora kontrollen över Makten.

    Därför inte så konstigt att journalisten lierar sig med politikern. Båda parter vinner ju på det. Politikern kan fortfarande utpressas att följa medias opinion, politikern behöver media för att kommunicera (marknadsföra) sina åsikter till väljarna, osv. Journalisten kan belöna vissa politiker och partier genom att bestraffa det parti som hotar dem båda - SD. Media kan dessutom lobba för begränsningar på internet för konkurrerande informationsalternativ, förstärkningar av presstöd till dem själv.

    SD är den perfekte hackkycklingen. Vänsterorienterade journalister vet att kommunismen numera är "död", efter murens fall flydde även många vänstertokar och blev miljötokar istället. När klasskampen inte fungerade som näring bland de förvirrade flyende kommunisterna, behövdes en annan konflikt att enas om. Miljöhot och välfärdsnationalism. Ingen slump att miljöpartiet - partiet som aldrig granskas av media - också är otroligt populärt bland journalisterna alltså... Miljöpartiet är fredat av journalisterna, Miljöpartiet har kunnat ohotat utpressa de olika politiska blocken, men utmanas numera av SD i den rollen som vågmästare.

    Slutsatsen är att SD:s åsikter spelar underordnad roll, de motarbetas för att de hotar hackordningen.

    SD har blivit det nya "högerspöket". Som sådant tjänar media på dem. SD hjälper media att behålla sin makt. Alla medel är tillåtna för att försvar medias makt, inte ens uthängningar av privatpersoner ifrågasätts. T o m en sk "liberal" tidning köper hackad information från våldsamma vänsterextremister!
    Samhället måste tydligen nå välfärdsbotten innan folk fått nog av de egenimporterade problemen. Hur som helst kommer aldrig media att frivilligt släppa sin makt.

    Medias maktförsvar kommer att drabba vårt land hårt.

    SvaraRadera
  5. Tummen upp, PN. Mycket snygg blogkommentar.
    Just att betydelsen av innehållet egentligen är underordnat betydelsen av avskyn och det svarta fårets logik. Vi som minns högerspöket och all den monumentala ondska som där symboliserades. Vi har ju varit med om det här ett tag nu egentligen. Så inget är nytt egentligen. Hackkycklingar och svarta får behövs. För maktens skull.

    Och det gäller inte bara politiken. Tänk istället varenda branch i sverige med kommersiell potential. Ifall en utländsk, främmande, stor stark aktör skulle dyka upp. Och köpa in sig eller bara etablera sig med enorma resurser. Plocka marknadsandelar omedelbart eller ha stora möjligheter att göra det. Byggindustrin. Bostadsbyggande. Livsmedelsbutiker. Telefonbolag osv. De skulle också bemötas med ungefär samma mekanism. Förtal, smutskastning. Guilt by association osv. Fult och maktbevarande. Ynkligt. Men det är extra fult då det gäller "folkets fria val" förstås. Och det som man vill tro skall vara demokratisk parlamentarism och debatt.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.