"Situationen med fattiga romer som tigger pengar har lett till en intensiv nationell debatt, där Sverige skiljer sig från många andra länder i Europa dit tiggare sökt sig", kan man idag läsa i DN. "Vi har en mer empatisk syn på de här människorna" sammanfattar EU-minister Birgitta Ohlsson läget
Notera ordvalet. "Empatisk syn". "Vi". Det är såklart i någon mening empatiskt att tycka synd om människor som skövlar skog, stjäl el och anlägger en soptipp mitt i ett naturområde, men det är inte särskilt humant. Det går inte att föra en ansvarsfull politik utifrån en Nalle Puh-ideologi om att man skall "vara snäll" och där människor har rättigheter men inga skyldigheter. Det är måhända empatiskt, men inte särskilt humant, att behandla vuxna människor som barn.
Detta stoppar såklart inte socialliberalen Birgitta Ohlsson, för vi är ju emptiska. Fast med "empatiska" menar hon koloniala, och med "vi" menar hon den rödgröna journalistkår som själva erkänner att man gärna vinklar nyheterna, samt den politikerkår hon själv tillhör och som inte mäktar med att leva upp till det sociala kontrakt de tecknat med skattebetalarna. Samma skattebetalare som däremot inte tycks räknas in i Birgitta Ohlssons "vi"-begrepp.
På samma sätt är det värt att ifrågasätta vilka "vi" det är är som protesterar mot Sverigedemokraterna då de besöker landets arbetsplatser. Är det de LO-medlemmar bland vilka partiet är det näst största? Eller handlar det måhända snarare om politiskt organiserade fackaktiva, tillresta aktivister och ett fåtal men högljudda revolutionsromatiker som demonstrerar under marxistiska paroller som "¡No pasarán!"?
DN1,
DN2,
DN3,
Sk1,
Sk2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SvD10
