2014-04-02

Masri, USA och humorn

Mona Masri är i farten med ännu en krönika i DN. Egentligen är den inte värd att kommentera, för efter fällningen i granskningsnämnden och den massiva kritiken mot Masris såväl postmodernistiska som postkoloniala försök till analys av Sveriges ekonomiska historia, har Masri denna gång lyckats med konststycket att skriva en krönika helt utan lögner, hat, kränkthet eller nyspråk.

Ändå är det något med denna krönika som skaver. Den handlar för det första inte om någonting alls, den är bara en recension av en webintervju med Barack Obama. Den bjuder inte på några som helst insikter i Obamas presidentskap eller politik, den bara konstaterar att Obama verkar vara en kul kille. Som om detta vore ett relevant mått på hur han skött sitt viktiga ämbete.

Därtill kommer att krönikan så uppenbar är en produkt av den amerikanska populärkulturen. Detta vore inte något anmärkningsvärt om det inte vore för att svenska vänsterprofiler som, likt Masri, hamnar i USA – kanske för att ta del av de senaste intersektionella teorierna, vilka de därefter börjar direktöversätta till svenska förhållanden – ofelbart varenda gång börjar älska det land vars politiska vänsteralternativ får moderater att framstå som regelrätta kommunister.

Denna kärlek inkluderar inte bara Hollywoods kommersialism, den inkluderar även den amerikanska humor som faktiskt tillåter att man skämtar om minoriteter. Humor som skulle fått samma vänsterprofiler att vråla om hat mot "rasifierade" och "HBTQ"-personer om den hade producerats i Sverige.

Och apropå humor så avslutar Masri sin krönika med att påstå att just humor är något som utmärkt det feministiska rörelsen. Vilket såklart är stor humor, om än oavsiktlig sådan.

6 kommentarer:

  1. Ja vänsterns nästan blinda fascination och rena förtjusning över usa hela tiden är på något vis väldigt märklig.

    Samtidigt den historiska ovilligheten att ägna våra europeiska grannländer en sekunds eftertanke. Varken nu eller då det begav sig. Estland, lettland, litauen, tjeckoslovakien, polen och moldavien mfl. Ingen analys, ingen problemformulering alls. Ingen konsekvens prövning.

    Endast ungern glimtar till. Nu, när de kan spelas in i ett sammanhang som sitter snyggt i mediabilden. Inte förr, när nästan allt var repressivt och inskränkt.

    Usa vars kulturliv skiljer sig så enormt från sveriges men ändå liknar på många sätt. Då populärkulturen har förhärskat sedan 1950. Den lättsmälta. Kommersiellt gångbara. Tillsammans med industriell exploatering och konsumism.

    Allt tacksamt anammat av vänstern. Som använder usa både som hat- och kärleksobjekt samtidigt. Där man plockar bland utbudet på det sätt som bäst motsvarar den egna inskränktheten.

    SvaraRadera
  2. Vad mer är, man hämtar alla sina postmodernistiska tokteorier om intersektionalitet och så vidare därifrån. Därefter applicerar man dem rakt av på svenska förhållanden, även om de så handlar om slavhandeln, utan att ta någon hänsyn till skillnad i historik och sociala förhållanden.

    Det hela vore egentligen skrattretande om det inte för att deras idioti till och med under en borgerlig regering av någon anledning tas på så stort ansvar att det omsätts i reell politik och lagstiftning.

    SvaraRadera
  3. De liberala och konservativa krafterna har fått så mycket stryk sedan sextiotalet (eller egentligen fyrtiotalet) att det knappt är en blöt fläck kvar av dem. Det finns helt enkelt inget initiativ som kan mota undan vänsterns tokerier. Det som finns kvar blir antingen knarkliberalism eller penningfixering. Lite aningens förenklat.

    Kanske är helt enkelt karriärvägarna blockerade så effektivt att man måste välja en handfast traditionell och anpassad bana för både sitt yrke och sina idéer. Något debattklimat värt namnet utanför rätt dunkla vrår finns ju knappt.

    Ett svagt försvar till alliansens ointressanta andra period kanske möjligen kan vara dess brist på majoritet. De har helt enkelt inte kunnat plugga igenom osöta förslag. Utan måste stryka alla medhårs hela tiden. Vilket ju aldrig blir helt bra.

    SvaraRadera
  4. "Och apropå humor så avslutar Masri sin krönika med att påstå att just humor är något som utmärkt det feministiska rörelsen. Vilket såklart är stor humor, om än oavsiktlig sådan."


    Question: - How many feminists does it take to screw in a lightbulb?

    Feminist answer: - THAT'S NOT FUNNY!!!

    - - -

    Men seriöst: Vänstern brukar väl mestadels ändå klaga på USA och amerikansk populärkultur?

    SvaraRadera
  5. Visst gör de det, fast samtidigt så importerar de det mesta av sitt tankegods därifrån. Det blir lite komiskt ibland. :)

    SvaraRadera
  6. Masri etiketterar sig själv som “radical chic” så jag kan inte känna mig speciellt förvånad (hon hade i alla fall tidigare de orden som profilrad på sitt twitterkonto). På vanlig svenska betyder det låtsasradikala pratmakare utan konsekvens eller ryggrad, utan förmåga att tänka med någon sorts konsekvens eller omdöme; de snyter helt enkelt saker ur ändan som det passar och låter ordlekar och insinuationer ersätta argument. Katrine Kielos, Linda Skugge, Gringo-Carlos och Kristin Lundell är andra svenska exempel.

    Det är klart att många av de här figurerna uppfattar USA som mer spännande än Sverige och med mer färgstarka förebilder; med litet amerikansk dramaturgi kan man få fram häftigare kontraster för att få skjuts på sin egen story, sin krönika, sin image helt enkelt. Man skriver t ex om fallet med de tre borrövade kvinnorna i Cleveland eller om slavhandel, lynchningar och berskjutna studenter och låter det flyta samman med hur det ser ut i Sverige (Ådalen är det däremot ingen som refererar till längre, det är inte lika sexigt med militär som skjuter ihjäl demonstrerande arbetare). Men alltså, Masri m fl är inga verkliga radikaler och de har låg insikt om vad som skiljer USA från Sverige när det gäller sådant som etniska spänningar genom historien, domstolspraxis och fängelse, politisk retorik, vilka slags brott som kan ge långa fängelsestraff, synen på likställdhet, familj, föräldraskap osv. De vet bara att det som hänt i USA känns häftigare och dessutom har det haft mycket större genomslag i böcker, film och media.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.