Varför, o varför, måste all svensk samhällsdebatt föras enligt devisen "om någonting kan missförstås, skall det också missförstås"?
Dagens stora chock i den postmodernistiska ankdammen är att Silja Lines talesman, apropå våldtäktsrisken på finlandsfärjor, har sagt att kvinnor måste tänka på hur mycket de dricker.
För varje person som gör sig omaket att tänka efter en bråkdel av en sekund eller två, torde det stå tämligen klart att talesmannen har helt rätt. Finlandsfärjor är inga folkpartistiska diskussionsklubbar, finlandsfärjor är fulla av berusade, omogna och inte sällan aggressiva människor.
Att som kvinna vara redlöst berusad i en sådan miljö är såklart ett riskbeteende. Ingen borde såklart behöva väga in risken för att bli våldtagen – eller misshandlad eller dödad – när vederbörande planerar sina nöjen, men det är så världen ser ut. Jag är den förste att skriva under på att detta är fördjävligt och att vi borde göra mycket mer för att allmänheten skall slippa utsättas för dessa risker, men återigen, det är inte där vi är idag.
Om man undviker riskbeteenden minskar riskerna, så enkelt är det, och det är naturligtvis detta Silja Lines talesman menar. Det påverkar givetvis inte skuldfrågan, den som våldtar en annan människa bär alltid hela skulden, men brottsoffrets lidande är – tyvärr! – oberoende av skuldfrågan. Det är givetvis synd att det är på det viset, men likt förbannat är det på det viset och det upphör inte att vara på det viset bara för att man skjuter på budbäraren.
Som vanligt vägrar emellertid de snattrande ankorna i den postmodernistiska ankdammen att tänka efter, de känner efter istället och därefter börjar de skrika att det är kartan det är fel på, inte terrängen. Det går naturligtvis att både arbeta mot våldtäkter och varna allmänheten för riskabla situationer, men i de irrationella och gapiga postmodernisternas värld utesluter bara inte det ena det andra, det ena tycks till och med aktivt motverka det andra.
Så varför tänka efter? Man kan ju alltid bete sig som en jubelidiot istället, och ju mer omedgörlig och irrationell du är, på desto större allvar tycks du av någon outgrundlig anledning också bli tagen.
Lästips: Sanna Rayman
DN1,
SvD1,
Ab1,
Ab2
