Ivar Arpi var under en tid vikarierande ledarskribent i SvD, och hans lysande texter utgjorde ett ljus i den svenska konsensuskulturens midvintermörker. Sanna Rayman och Per Gudmundson skriver båda utmärkta texter, men likväl blev SvD:s ledarsida fattigare när Arpis vikariat gick ut.
När jag igår följde den flod av Twitterkommentarer som Janne Josefssons reportage om den svenska våldsvänstern genererade – förutom att skrämmande många av dessa ursäktade våldet passade en för skattepengar avlönad SR-medarbetare på att kalla Josefsson för nazist – dök plötsligt ett inlägg av Arpi upp. Arpi var just nu "obekväm" på SVT1, sade inlägget. Jag satte snabbt på TV:n och tittade.
Tyvärr hann jag bara med att se slutet, men när jag idag passade på att se hela avsnittet av "De obekväma" på SVT Play var det med växande ilska jag följde programmet.
När berättarrösten berättade om Arpi och bakgrunden till hans texter var det en väldigt svartvit bild som målades upp. Denna bild kompletterades med klipp där såväl Kitimbwa Sabuni som Fatima Doubakil uttalade sig, utan att det med ett ord förklaras att dessa tillsammans driver en uppsjö föreningar med ytterst få medlemmar som – förutom att fuska med bidrag – stödjer terrorism och bjuder in antisemiter och homofober.
Utöver dessa två klipp användes även två klipp med Åsa Linderborg respektive Ali Esbati. Båda klippen utgjordes av slagkraftiga one-liners, men de innehöll inte något som bemötte Arpis argument i sak. Att Esbati stödjer terrorgrupper som PFLP eller att Linderborg försvarar massmördaren Lenin och låter publicera antisemitiska konspirationsteorier nämndes inte heller med ett ord.
Arpi gavs ej möjlighet att bemöta något av detta inom ramen för programmet. Det är möjligt att alla deltagare – oavsett ideologisk hemvist – i serien "De obekväma" fått denna behandling. Det är dock stor skillnad mellan kritik mot en deltagare som Sebastian Stakset – som dömts för grov brottslighet och som hyllar politiskt våld – och att låta vänsterextremister och islamister få utgöra motbilder till Arpi, utan att deras bakgrund eller ideologi omnämns.
Jag får räkningar – ganska höga räkningar, dessutom – från Radiotjänst en gång i kvartalet. De känns mer och mer motbjudande att betala för varje gång.
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
DN1,
DN2
