Jag hade tänkt skriva om det vänsterparti som vill satsa 25 miljoner skattekronor på att motverka högerextremism, samtidigt som man förhindrar sina politiska motståndare att driva valkampanj i samma stad. Det vänsterparti vilkas kommunala företrädare kallar en förstört valmöte för att "vända ryggen åt SD och deras rasism".
Jag hade tänkt skriva om allt detta, men sen kom Uppdrag Granskning och en "analys" av Alexandra Pascalidou.
Det var "mord" när polisen sköt Lenine Relvas-Martins till döds, skriver Pascalidou, och sätter därmed inte bara tonen resten av sin text utan upprepar dessutom Megafonens ståndpunkt. Efter att hon för säkerhets skull använt ordet "mord" en gång till kommer Pascalidou till sin egentliga tes, nämligen att "upplopp [...] är en konsekvens av sociala orättvisor." För att stärka denna tes åberopar hon IMF – vilka hon påpekar "inte [...] är rödvinsvänster" – och deras "larm om den ekonomiska ojämlikheten som vår tids största utmaning".
Pascalidou har givetvis rätt i att Husby inte kan analyseras utan att se till den sociala biten, det finns nog ingen seriös debattör som inte tar upp den aspekten i sammanhanget. Men för att citera Ivar Arpi, "det finns massor av före detta bruksorter i Sverige med lika dystra siffror, men där lyser upploppen med sin frånvaro". Att förklara vad som hände i Husby enbart med sociala klyftor håller helt enkelt inte.
Vad Pascalidou inte förklarar är hur samhället skall lösa de "sociala orättvisor" som enligt henne är upploppens enda orsak. Skall socialbidragsnivåerna höjas till medelklassnivå? Skall Husbys invånare på skattebetalarnas bekostnad erbjudas nyrenoverade lägenheter i innerstaden? Eller skall Husbyborna, alldeles oavsett yrkes- och språkkunskaper, erbjudas statligt subventionerade jobb med genomsnittslön?
Pascalidou åberopar IMF, men vad hon underlåter att nämna är att IMF:s rapport främst riktar sig till USA, Kina och Indien. Däremot, påpekar rapporten, har klyftorna i Europa under samma tid inte ökat nämnvärt.
Kanske är det så enkelt som att det finns betydligt enklare och mer intuitiva förklaringar. Förklaringar som bottnar i att när människor – ofta med låg utbildningsgrad – kommer till Sverige från andra världsdelar, från andra kulturer och från svagare statsbildningar med mer av klanmentalitet, så är det ofrånkomligt med problem av den sort som vi ser i Husby.
Det är såklart en obekväm förklaring, men när någonting ser ut som en anka, simmar som en anka och kvackar som en anka så krävs det rejäla ideologiska skygglappar för att kategoriskt avfärda möjligheten att det också kan röra sig om en anka.
"Ställ makten till svars", avslutar Pascalidou. Jag håller med, men mitt perspektiv är helt annorlunda än Pascalidous. Så länge vi inte har några lösningar på integrationen, så länge vi inte har en susning om vi skall hantera förorter som Husby, är det fruktansvärt ansvarslöst att fortsätta som vanligt. Det håller inte att bemöta väljarnas oro med floskler eller att hävda att det är internationella konventioner som binder oss till att stå för nio procent av i-ländernas totala asylmottagande.
Lästips: Ann-Charlotte Marteus
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, SVT, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5
