| Hej Twinglycensor! |
| Notera att mina uppgifter är belagda med källor. Om du ändå väljer att censurera detta inlägg får du gärna meddela mig vad det är du tycker jag har gjort fel. Om du inte vill använda gästboken står min e-postadress lite längre upp på sidan. |
Bland DN:s mest lästa artiklar de senaste dagarna återfinns artikeln om att Sandviken hade tjänat en halv miljard på invandringen samt Borzoo Tavakolis debattinlägg "Jag har sett Sverige bli unikt på fel sätt". Detta är intressant, för båda artiklarna sprider en felaktig bild av verkligheten.
"I vilket annat land väger man de gamlas blöjor för att se om de har kissat ner sig tillräckligt mycket för att få en ny", frågar sig Tavakoli i sin debattartikel. Han syftar såklart på den så kallade Caremaskandalen. Problemet är bara att rapporteringen om blöjvägning var felaktig – vägning av inkontinensskydd är ett standardförfarande inom äldrevården. När Carema hade sparkats ut från Koppargården och driften hade övergått i kommunal regi berättade den nya verksamhetschefen att "Koppargården har köpt in 24 nya vågar för vägning av blöjor".
Tavakoli är emellertid inte ensam i sin syn på Caremas blöjvägning, jag har personligen hört åtskilliga människor ondgöra sig över detta långt efter att korrekt information i saken blivit allmänt tillgänglig. Efter att felaktig information hade format människors bild av vad som egentligen hände på Koppargården tycks bilden av blöjvägning i girighetens namn ha bitit sig fast i det allmänna medvetandet.
Vad Sandviken beträffar gick nationalekonomen Tino Sanandaji och M-politikern Per Hagwall tidigt ut och pekade på allvarliga metodfel i rapporten. Därefter har bland andra Måns Norberg från SKL och SvD:s ledarskribent Tove Lifvendahl stämt in i kritiken, och Sanandaji har utvecklat sin kritik ytterligare.
I DN har såvitt jag kan se ingenting av detta nämnts med ett enda ord. Risken är såklart högst påtaglig att det är den felaktiga och initiala informationen som, precis som i fallet med Carema, blir den som lever kvar i det allmänna medvetandet.
Det här belyser på ett högst påtagligt sätt riskerna med felaktiga journalistiska uppgifter, av den enkla anledningen att det visar att desinformation fungerar. Högst sannolikt kommer ett icke-försumbart antal människor lägga sina röster i höstens riksdagsval på grundval av vad de läst om Carema och Sandviken. Detta är någonting som åtminstone jag finner djupt oroande.
Lästips: Merit Wager om utanförskapsområden
Ett till exempel
