2014-06-05

Nationen som slog knut på sig själv

Det drar ihop sig till nationaldag, och ett besvärat svenskt etablissemang passar på att slå knut på sig själv lite mer än vanligt.

Borzoo Tavakoli har skrivit en krönika på temat "någonting har gått sönder i Sverige". Förutom att upprepa lögner och myter om blöjvägning vurmar Tavakoli så mycket för ett Sverige som en gång – kanske – var, att det nästan låter som om det är en sverigedemokrat som skrivit krönikan. Irnoniskt nog är Tavakolis enda tidigare avtryck i den svenska debatten ett öppet brev till Kent Ekeroth, i vilket han uttrycker sin motvilja för SD.

Marcus Priftis, som tidigare skrivit att "konstruktionen av svensken som blond och blåögd är [...] skapad av det sena 1800-talets rasbiologi", lägger i en annan kulturkrönika som genomsyras av svensk hybris och exceptionalism fram tesen att vi måste upphöra med svensk hybris och exceptionalism. Detta resonemang bäddas in i en förvirrad blandning av pricksäkra obeservationer och postmodernistisk smörja som mynnar ut i en folkhemsromantisk slutsats av det slag som Priftis ägnat hela artikeln åt att bekämpa.

Soran Ismail skriver i en kolumn att hans svenska nationalitet är viktig för honom, men att hans etnicitet är kurdisk. Ismail tycks finna det viktigt att skilja på begreppen etnicitet och nationalitet, men vill samtidigt tona ned etnicitetsaspekten. Problemet med resonemanget är att Ismail inte tycks särskilt konsekvent i detta.

Själv talar han ofta om sin kurdiska identitet, hur han varit på "en resa i Kurdistan" – men sällan om Iran där han är född eller Irak där hans familj har sina rötter. Ismail må hävda att etniciteten borde tonas ned, men intrycket läsaren får är att han med detta mest menar den svenska etniciteten.

Så där fortsätter det. På Historiska museet skall nationaldagen firas med Behrang Miri, en bok om tolerans översatt till bland annat arabiska och med nationalsången på assyriska och kurdiska. Allt i allra bästa välmening, såklart, men om vi nu bör skilja på nationalitet och etnicitet som Soran Ismail vill, om vi vill finna en grund för en nationell samhörighet som Priftis skriver, låt då språket och nationaldagen och vara just detta – ett kitt som förenar.

Istället fortsätter man från det svenska etablissemangets sida emellertid att slå knut på sig själva, att missförstå till och med vad man själva säger. Den svenska nationaldagen tillskrivs den svenska etniciteten, inte den svenska nationaliteten, och blir därmed någonting suspekt då nationaliteten skall vara inkluderande. Det svenska språket tillskrivs den svenska etniciteten, inte den svenska nationaliteten, och blir därmed till ett hinder då nationalsången skall framföras.

Att en public service-profil finner det så "himla sjukt" och vulgärnationalistiskt med midsommarkranskar att hon blir "chockad" och upplever att vi är tillbaka vid tiden för andra värlskriget, säger ganska mycket om hur dåligt det svenska offentliga samtalet egentligen mår.

Lästips: Motpol, Sociolog på Malmö högskola kritiserar multikulturen - från vänster

Dagens humor: Tino Sanandaji:
"Sveriges främsta kulturskribenter, journalister, idéhistoriker, deckarförfattare, broilers, näringslivslobbyister, jurister, modebloggare och teaterchefer har studerat frågan ingående och försäkrar oss om att invandring gynnat ekonomin."



Skända gärna flaggan på nationaldagen – men gör det rätt

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, LT3, LT4, Exp1, Exp2, Ab1, Dag1, Dag2, Dag3, Re2, Re3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.