Det fanns en tid då Miljöpartiet gjorde allt för att tvätta bort bilden av sig självt som flummigt. Miljöpartiet hade fått vittring på makten och ville visa sig regeringsdugligt, varför de mest verklighetsfrånvända förslagen kastades i papperskorgen. För en tid framstod MP som ett seriöst parti.
Denna era i Miljöpartiets historia tycks nu definitivt vara över. Det började med att partiets inställning till invandring radikaliserades. Partiet tog ställning för att den redan rekordstora invandringen skulle bli ännu större, för att det räckte med att åka tunnelbana för att vara svensk och för fri invandring. Rent praktiskt har detta resulterat i att regeringen Reinfeldt tvingats att på skattebetalarnas bekostnad införa avgiftsfri samhällsservice för personer som vistas i Sverige illegalt. Att ekonomer förklarat MP:s hållning oförenlig med det av det rödgröna blocket så omhuldade välfärdssamhället ignorerar man.
I euforin efter EU-valet tycks så MP:s hämningar fullständigt ha släppt. Man väljer att ta ställning för såväl friår och arbetstidsförkortning som för en tillväxtfri ekonomi. Utöver detta väljer partiet att radikalisera sin inställning till invandring ännu några steg, och att hylla den sekteristiska feminism som Feministiskt initiativ står för.
Tre saker står ut i den här historien. För det första att den omsvängning i mer regeringsduglig riktning som Miljöpartiet en gång gjorde idag inte framstår som särskilt äkta. För det andra att det faktum att MP idag känner sig fria att släppa sina hämningar – och att väljarna belönar dem för detta – är en kraftig indikation på att den sekterism som förpestade politiken i Sverige under 60- och 70-talen har kommit tillbaka.
För det tredje är det en demokratisk självklarhet att ett såpass extremt parti som Miljöpartiet måste granskas. Miljöpartiet granskas emellertid inte. Man påstår sig värna om invandrare, kvinnor, djur och miljön, och för den svenska journalistkåren är detta gott nog. Miljöpartiet är ju snälla, tycks man resonera, och den som är snäll förtjänar inte någon kritisk granskning.
Olyckligtvis lever vi i en värld som är avsevärt mer komplicerad än så. Vi lever i en värld där "snäll" ofta blir till en synonym för "naiv", en värld där naiva personer ofta blir till verktyg för andras agendor, en värld där vägen till helvetet ofta är kantad med goda föresatser. Att vara snäll räcker inte, som politiker behöver man också vara realist. Att Miljöpartiet trots detta undslipper de svåra frågorna visar på att Sverige dras med ett allvarligt demokratiproblem.
Dag1,
Dag2
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN9,
DN10,
DN11,
DN12,
DN13,
DN14,
DN15,
DN16,
SMP1,
SMP2,
Sk1,
Sk2,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
LT1,
LT2,
Re,
IDG,
Ex
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
IDG1,
