"I Sverige har den här trebenta pallen tappat balansen. Socialdemokratiska regeringar som vurmade för den starka staten och löntagarfonder lät staten svälla på de andra samhällssfärernas bekostnad. Borgerliga regeringar, som vår nuvarande alliansregering, har svarat genom att låta marknaden svälla. Men ingen har försvarat civilsamhället. Det benet har trängts undan helt, och som alla vet kan en trebent pall inte stå på två ben."
Jag kom att tänka på Formgrens liknelse då jag idag läste den gripande debattartikeln
"Rapport från en vårtermin i kaos" i DN, för den verklighet som beskrivs i denna text tjänar som ett utmärkt exempel på Formgrens tes.
Under socialdemokratiska regeringar har svenska skolan utvecklats i en antiauktoritär riktning. Kunskapsmålen har tonats ned och istället har "mjuka värden" prioriterats. Under borgerligt styre antogs friskolereformen, vilket även innefattade skolpengen.
Det finns många goda argument för båda reformerna. Många friskolor är förstklassiga och skolpengen möjliggjorde för elever från utanförskapsområden att få en bättre skolgång någon annanstans. Det faktum att många av de prov jag själv har skrivit har haft frågor av typen "vad står längst ned på sidan 42 i läroboken" ger i mina ögon stöd även för socialdemokraternas linje. Men bortom ideologin, visionerna och de goda argumenten återfinns verkligheten – och verkligheten är att den svenska skolan inte fungerar.
De liberala reformerna har varit bra för elever från studievana hem, men de har varit desto sämre för elever med föräldrar som inte kunnat hjälpa dem med skolval och läxor. Varje förälder borde såklart göra sitt yttersta på denna punkt, men så ser dessvärre inte verkligheten ut, vilket är någonting som anmärkningsvärt många liberaler tycks ha väldigt svårt att ta till sig.
På samma sätt har de socialdemokratiska reformerna totalmisslyckats med att hjälpa just dem som de var tänkta att hjälpa. När kunskapsmålen har tonats ned har detta inneburit att det självständiga tänkandet också har drabbats, eftersom just kunskaper är nödvändiga för att börja tänka självständigt. Att lärarkårens auktoritet har kringskurits har inte lett till en anda av givande och tagande i klassrummet, det har lett till djungelns lag. Elever från studievana hem har kunnat parera för detta med stöd hemifrån och genom att använda sin skolpeng, elever från socialt utsatta hem har däremot blivit kvar i allt mer anarkistiska klassrum.
Detta står i bjärt kontrast till den skola som fanns för några årtionden sedan. Denna skola skulle idag av de flesta uppfattas som just väldigt konservativ, men till skillnad från dagens fungerade den och jag betvivlar starkt att eleverna då var mindre lyckliga än eleverna idag. Sedan dess har både socialdemokrater och liberaler använt skolan som ett samhällsvetenskapligt laboratorium och resultaten förskräcker. Föresatserna har säkerligen varit de allra bästa, men resultatet har blivit det sämsta av två världar.
Genom en ödets ironi har denna utveckling pågått parallellt med en annan utveckling, nämligen den explosionsartade framväxten av utanförskapsområden. Såväl liberaler som socialister påstår sig i regel särskilt vilja värna om dessa områdens invånare, men det är dessa områdens studieovana och dåligt integrerade familjers barn som drabbas värst av den svenska skolans haveri. Detta är ett svek och ett misslyckande av historiska mått.
Lästips: Fredrik Antonsson
För övrigt:
Dagens hedersman är en socialdemokrat från Åtvidaberg. Den integritet Hans Andersson (S) idag har visat prov på står i bjärt kontrast mot nyss nämnda politikers floskler, ovilja att erkänna problemen och försök att lägga skulden på någon annan.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, LT3, Dag1, Dag2, Dag3, Ex1, Ex2, Re1, Re6, Re7, Re8, Re9, SMP1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6
