Sahlins onyanserade inställning till Vietnamkriget är bara en av alla invändningar som kan göras mot detta. En annan är att tillsättningen cementerar en bild av politiker som hellre ger varandra högavlönade toppjobb än tillsätter tjänster efter kompetens. En tredje är hennes tveksamma val att anlita Masoud Kamali för att utreda diskriminering i Sverige. En fjärde är att en Googlesökning på '"Mona Sahlin" högerextremism' genererar 285 000 träffar, medan en sökning på '"Mona Sahlin" vänsterextremism' bara genererar 74 000.
Det senare är högst intressant eftersom Magasinet Neo idag – som av en händelse samma dag som Sahlins tillsättning blev offentlig – publicerade en artikel av Ivar Arpi om vänsterextremismens utbredning i Sverige. Artikeln i fråga är något av det mest intressanta – och kusliga – jag har läst i år. I artikeln upprepas inte bara det faktum att Säpo anser vänsterextremismen vara ett större hot mot demokratin än högerextremismen, av artikeln framgår precis varför detta inte är den gängse bilden som målas ut.
Här berättas om hur Janne Josefssons planer på ett program om vänsterextremismen väckte motstånd internt på SVT, eftersom hans public service-kollegor ansåg att vad vänsterextremisterna gjorde var bra. Här berättas om journalister som själva är engagerade i militanta vänstergrupper. Här berättas om journalisten på "en av Sveriges största nyhetsredaktioner" som säger följande:
–Jag känner mig tvingad att ta bort i mina reportage. Man måste ta bort jättemycket för att inte trigga vänsteretablissemanget. Tycker man inte exakt som den vänstern så brunmålas man. Jag är själv vänster, men dagens vänstervind gör mig orolig.
–Det har också gjort att jag själv inte orkar längre. En stor del av min nyfikenhet som journalist har försvunnit. Jag är livrädd för de reaktioner som Aftonbladets ledarsida och kultursida triggar.
Anna-Lena Lodenius – som skrivit om både höger- och vänsterextremism – går så långt att hon säger att sanningen har börjat bli betraktad som "kontraproduktiv information". Det låter melodramatiskt, ända tills man börjar läsa en i Arpis text omnämnd kulturartikel av Ann Heberlein. I denna kallas de vänsterextema såväl för hjältar som liknas vid syskonen Scholl och Nelson Mandela. Efter detta ter sig inte Lodenius beskrivning särskilt alarmistisk längre.
–Det har också gjort att jag själv inte orkar längre. En stor del av min nyfikenhet som journalist har försvunnit. Jag är livrädd för de reaktioner som Aftonbladets ledarsida och kultursida triggar.
Vad Arpi beskriver gör mig mörkrädd. Jag visste att det var illa, men inte att det var så här illa.
Uppdatering:
Ännu mer mörkrädd blir jag efter att ha sett reportaget om och med Sahlin i Aktuellt (09:07). Vänsterextremism nämns en gång, och detta i förbigående och av programledaren. I övrigt är det fullt fokus på högerextremism som gäller. Mona Sahlin själv säger rakt ut att hon ser sitt uppdrag som att "bekämpa rasismen". Och samtidigt som liberaler misshandlas av vänsterextremister lovordas Sahlin av sin uppdragsgivare Birgitta Ohlsson.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, NSk1, LT1, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2
