it's going down. Twitter fight b/t @mfa_russia and @McFaul pic.twitter.com/CGutVqth8P
— Luke Johnson (@johnson) 5 augusti 2014Ovanstående Twitterinlägg fångade min uppmärksamhet tidigare ikväll. Sociala medier är fulla av liknande inlägg dessa dagar, men av en eller annan anledning väckte just detta min intresse och när jag tittade efter lite närmare visade sig Twitterkontot @mfa_russia vara ryska utrikesdepartementets officiella konto.
Vad som slog mig när jag bläddrade bland de bisarra inlägg som Vladimir Putins propagandamaskin låtit publicera via detta konto var hur välbekant språkbruket och argumentationsteknikerna kändes. Det är samma vinklingar och samma upprepningar av halvsanningar och direkta lögner som präglar den svenska åsiktskorridoren.
Vad värre är, när någon ifrågasätter vad som sägs bemöts vederbörande med samma påhopp, samma personangrepp och samma halmdockor som den som ifrågasätter den svenska konsensuskulturens omhuldade sanningar, identitetspolitiska axiom och postmoderna verklighetsuppfattning möts av. Likheten med den djupt ohederliga kritiken av Marika Formgren som jag skrev om igår är slående.
Det är såklart lätt att göra sig löjlig över den ryska propagandan, men faktum är att den fungerar. När lögner upprepas tillräckligt många gånger börjar de så sakteliga tas för sanning. Det finns gott om svenskar som försvarar vad Putin gör i Ukraina och ibland har resultatet av Putins envisa propagandaarbete varit direkt kusligt märkbart i till exempel SVT:s rapportering.
På precis samma är det åsiktskorridorens förkämpar som vinner kampen om verklighetsbeskrivningen här på hemmaplan. Kritiska röster tystnar, IS beskrivs i TV som ett hot främst mot muslimer (deras fördrivning av kristna nämns ofta inte med ett ord), när Sverige har blivit EU:s största asylland är det den som använder ordet "massinvandring" som klassas som tendentiös, när Åkessom kritiserar islamismen antyds det att detta är ett utslag av islamofobi, vita män har blivit till en legitim måltavla för renodlat hat, och så vidare.
Det talas mycket om näthat idag, men kanske har hövligheten i diskussionen blivit till ett större problem. Hövligheten är nämligen vad som utmärker de liberala och konservativa rösterna i vår samtidsdebatt, den postmoderna vänstern har emellertid sedan länge slängt detta begrepp på soptippen.
Det är emellertid svårt att vinna en debatt då man håller sig till spelreglerna men motståndaren inte gör det. När motståndaren angriper dig med såväl starkt värdeladdade invektiv ("rasist", "sexist") som ignorerar dina argument fullständigt och tar fram halmdockorna istället, är det svårt att inte bli överkörd. Ibland är det helt enkelt läge att säga "håll käft" och "idiot" istället.
Lästips: Jussi H. Lundell: "Hur vi kan vara säkra på att åsiktskorridoren finns"
@Cornubot Haha, du är så kränkt. Måste vara jobbigt
— Lorentz Tovatt (@LorentzTovatt) 5 augusti 2014Juan Carlos I ber Hugo Chávez hålla käften
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, Bar1, Bar2, Bar3, BT1, BT2, SMP, Dag1, Dag2, IDG1, Ex1, Ex2, Ab1, SR1
