Det mest slående exemplet på detta kom då Beatrice Ask redan på morgonen kallade till presskonferens, för att tydligt ta avstånd från Magnussons debattartikel. I den snabba motreaktionen kunde man ana en panik i de moderata leden. Inte en panik för att förslaget skulle mottas negativt av väljarna, tvärtom är ett sådant förbud något som en majoritet av svenskarna stödjer, utan en panik inför hur media skulle reagera.
Detta är en märklig inställning i en demokrati. Trots att en majoritet alltså är för ett förbud är Sverigedemokraterna det enda parti som driver frågan. Övriga partier är kategoriskt emot, vilket effektivt förhindrar att folkviljan får något som helst genomslag på området. Att Socialdemokraterna och Moderaterna – som i sin jakt på röster praktiskt taget triangulerat sönder sig själva – så kategoriskt avfärdar något som har starkt folkligt stöd, förefaller såklart såväl märkligt som demokratiskt tveksamt.
Förklaringen till att det ändå förhåller sig så står knappast att finna i partiernas starka engagemang för rumäners och bulgarers rätt att resa till Sverige för att tigga. Förklaringen till detta lär snarare handla om att de två största partierna i konsensuskulturens Sverige är mer rädda för att alienera journalistkåren, än vad de är för att alienera väljarkåren.
Denna rädsla är såklart inte ogrundad. Vänstertidningen Dagens Arena var till exempel snabb med att anklaga Moderaterna för att skicka upp en "brun testballong" och även DN och SvD lät publicera starkt kritiska artiklar. Det är inte en särskilt långsökt gissning att om Asks uttalande inte hade varit så snabbt och kategoriskt så hade regeringen och Moderaterna istället fått utstå ett regelrätt mediedrev.
Värt att upprepa är emellertid att Magnusson har folket på sin sida. Att media har sådan makt i denna och många andra frågor är högst iögonfallande med tanke på att medias uppgift är att granska makten, inte att påverka den politiska inriktningen. När media gör en fullt legitim politisk åsikt som en majoritet av folket delar till någonting politikerna inte vill ta i ens med tång är detta – oavsett hur bombastiskt det än må låta – ett direkt hot mot den demokratiska ordningen.
Värt att notera i sammanhanget är också det faktum att SvD anlitar Hans Swärd som expert. För det första står Swärds konstaterande att ett förbud skulle vara verkningslöst i bjärt kontrast till de effekter som rapporteras från till exempel Storbritannien. För det andra blir det vid en genomgång av Swärds Facebooksida väldigt tydligt att hans engagemang i frågan är både starkt och personligt. Titeln på debattartikeln "Sverige har råd att avstå från hemlöshet" sammanfattar läget rätt bra, i synnerhet då man betänker att vi redan har ett av världens absolut högsta skattetryck.
Därtill har Hans Swärd föreläst tillsammans med Susanna Alakoski om "barnfattigdom", det vill säga en fråga där Alakoski fått stark kritik för att förhålla sig slarvigt till sanningen. Det faktum att hon säger sig ogilla begreppet "evidens" är ganska talande i sammanhanget.
Nej Cecilia Magnusson (m). Norge med sin rasistregering är ingen bra förebild angående romerna;
http://t.co/dGAL9cczgp
— Henrik Arnstad (@arnstad) 13 augusti 2014SvD1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, NSk1, LT1, Av1, Ex1, Ex2, Ex3, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5
