2014-09-20

Eftervalsanalysen inger en gnutta hopp

Så här mindre än en vecka efter valet rör det på sig. Faktum är att samhällsdebatten den här veckan har gjort större framsteg än under hela förra mandatperioden.

För det första tycks många ha förstått att strategin att avfärda SD-väljarna som lågpannade idioter inte fungerar. Det är förvisso anmärkningsvärt att detta tog så lång tid, men när mer än var åttonde väljare röstade partiet så tycks polletten till slut ha trillat ned. Strategin gav för det första inte önskat resultat, för det andra blev antalet svenskar som man nu behövde stöta ut ur samhällsgemenskapen väl stort.

Vad har man då valt att göra istället? En strategi som flera debattörer på vänsterkanten har valt att anamma är att helt enkelt förklara att det är otryggheten i det nya hårda kalla Sverige i vilket välfärden har monterats ned som är förklaringen. Just den här strategin kan knappast sägas vara ett steg i rätt riktning. Att att ta valresultatet till intäkt för förträffligheten i den egna tesen om en stark vänstervåg, och samtidigt passa på att ännu en gång smutskasta Alliansregeringens ekonomiska politik, framstår bara som lågt, verklighetsfrånvänt och cyniskt.

Denna pajkastning är emellertid inte den enda trend som kan skönjas, för ett flertal debattörer har faktiskt börjat tala om elefanten i rummet. I en debattartikel signerad Maciej Zaremba väljer denne att närma sig pudelns kärna, förvisso försiktigt, men med en förhållandevis skarp avslutning och med ett tonläge som den socialliberala tilltänka målgruppen kan tänkas vara mottaglig för.

Alice Teodorescu å sin sida tar i ännu kraftigare, men begränsar sin kritik i huvudsak till integrationspolitiken. Paulina Neuding, däremot, drämmer näven i bordet och skriver den korta men väldigt koncisa text som jag aldrig trodde skulle publiceras på en svensk ledarsida. Den är obligatorisk läsning för alla allianspolitiker som hoppas återfå väljarnas förtroende, och följande stycke förtjänar särskilt att lyftas fram:
Fredrik Reinfeldts svar till väljare som röstade SD 2010 var att göra upp med Miljöpartiet i invandringspolitiken. I söndags skickade väljarna tillbaka ett svar till Reinfeldt. Han blev av med regeringsmakten när mellan var sjunde och var åttonde väljare gick till SD.
Om Moderaterna väljer att skriva en eftervalsanalys som bortser från detta, får de antingen vänja sig vid att sitta i opposition eller finna sig i att behöva börja samarbeta med Sverigedemokraterna 2018.

Lästips:
Tino Sanandaji (artikeln som både Neuding och Teodorescu hänvisar till)
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN15, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LT1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, Dag8, Dag9, Dag10, Dag11, SMP1, SMP2, SMP3, Re1, Re2, Re3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, SR1, SR2

4 kommentarer:

  1. Det jag inte fattar är retoriken som säger att om vi bara har en invandring som övriga Europa så kommer stödet till SD att minska.

    le Pen har väl typ 30%, Wilders, UKIP, jobbik, sannfinländarna, alla är större än SD.

    Att SD ännu inte vuxit mer kan ju bero på en fantastisk genomförd ekonomisk politik av de nya moderaterna som nu försvunnit för gott? Från M.

    När de röd-gröna kommer köra ekonomin i botten kommer stödet till SD däremot öka lavinartat, oavsett om vi har stängda gränser eller inte, tror jag.

    /henrico

    SvaraRadera
  2. Det är iofs ett bra argument, men samtidigt ligger Sverige långt efter i den utvecklingen jämfört med de flesta andra länder, inklusive de som har och har haft en bra mycket mindre invandring än vad vi har. Det finns mängder av studier som visar att svenskarna är ovanligt toleranta jämfört med de flesta andra. Att SD får ett sådant genomslag som de fått först nu är rätt talande. Med tanke på hur såväl invandrings- som migrationspolitiken ser ut kan det inte ens sägas vara en överreaktion, som t ex Jobbiks och Sannfinländarnas resultat får sägas vara. Återigen, vi har sämst integration i hela OECD, och den enda lösningen på detta är en politik som högern inte vågar föra och som vänstern vägrar inse behövs. Det råder fullständig låsning i frågan, och det svenska folket får betala dyrt för detta. Kombinera detta med en åsiktskorridor och en stigmatiseringsiver som torde ha få motsvarigheter utomlands, och tryckkokaren på väg att explodera blir ett faktum.

    Sen är situationen i länderna du nämner högst skiftande. UKIP fick 3,1 % i senaste parlamentsvalet, de har främst gått bra i EU-valen, och i dessa röstar som bekant även svenskarna väldigt annorlunda än i parlamentsvalen. I senaste parlamentsvalen fick Front National 13,6 % och 17,9 % i parlamentsvalet. Jobbik bottnar i en gammal nationalism, snarare än kritik mot den så gott som obefintliga samtida invandringen.

    Därtill finns det väl massa exempel på att den här sortens partier, om man nu skall klumpa ihop dem, växer när de är isolerade och stabiliserar sig eller minskar när de tvingas vara med och ta ansvar.

    SvaraRadera
  3. Då landar allt i integrationsfrågan känns det som.

    Då hoppas jag på en integrationsdebatten där de berörda får komma till tals, tycker det är helt åt skogen när massor av folk har starka åsikter om invandringen men att man aldrig får höra deras röster och nej, det duger inte att låt de Skåne rasifierade kommunisterna att få äga den debatten.

    Att svensken är toleranta är jag otroligt glad över då jag kopplar detta till de liberala tankarna.

    /henrico

    SvaraRadera
  4. Under förutsättningen att detta låter sig göras utan att den ekonomiska politiken och Sverige som helhet inte behöver förändras allt för mycket i en riktning som svenska folket kraftigt ogillar, så håller jag med. Jag är dock inte helt övertygad om att detta är möjligt.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.