2014-10-25

Därför är Mehmet Kaplan islamist

Är Mehmet Kaplan islamist? Frågan har ställts i den svenska samhällsdebatten några gånger efter att Stefan Löfven presenterade sin regering, men frågeställningen har inte alls fått den genomslagskraft den borde. Det ligger väldigt nära till hands att misstänka att det är kulturrelativismen som har lagt sig som en blöt filt över debatten.

En del, som till exempel Niklas Orrenius, pekar på att Kaplan under sin tid som ordförande för Sveriges Unga Muslimer (SUM) tog avstånd från de krafter som tyckte SUM var för liberala, eftersom de tillät såväl musik som kvinnor på sina arrangemang. Att Kaplan kritiserade andra som kritiserade hans egen organisation, och vilka var av åsikten att till exempel musik borde förbjudas, är emellertid inte samma sak som att Kaplan tar avstånd från islamismen. Det visar bara på att det finns en bortre gräns, även för Kaplan.

Jag tror inte Kaplan sympatiserar med extremister som Daesh, men jag tror heller inte han delar den avsky inför dem som de flesta svenskar känner. Det sätt på vilket han uttalar sig om saken antyder att han finner islamofobi i Europa vara ett betydligt större problem än Daesh islamistiska illdåd som sådana.

Att han på ett seminarium i Almedalen liknade jihadister som reser till Syrien från Sverige vid frivilliga i finska vinterkriget, förstärker bara bilden av att Kaplan inte ser särskilt allvarligt på vad som händer i Syrien och Irak. Han må ha hävdat sig vara missförstådd, men problemet för Kaplan är att hans uttalande ligger i linje med så mycket annat han sagt och gjort att detta inte framstår som särskilt trovärdigt.

Johan Lundberg har redogjort utförligt för hur extremism, smutskastning, islamofobianklagelser samt försvar av och nära kopplingar till terrorister är vardagsmat i flera av de föreningar i vilka Kaplan är och har varit verksam. Socialantropologen Aje Carlbom från Malmö Högskola har skrivit om hur hur flera av dessa föreningar också ingår i det Muslimska brödraskapets europeiska nätverk.

Det tar inte på något sätt slut där. Så sent som i förra veckans Bar & Politik (ungefär 19 minuter in i programmet) talade Kaplan själv om arrangemanget Ship to Gaza i väldigt positiva ordalag, trots att direkt antisemitiska organisationer är tongivande i denna rörelse. I samma intervju avfärdade han Nalin Pekguls stenhårda kritik av honom med raljerande skatt och leenden, anklagade henne för att vilja "kleta ned en meningsmotståndare" och påstod att hennes kritik befann sig på "en nivå som vi i svensk debatt egentligen aldrig har haft".

Värt att notera är också att Pekgul i fredagens premiär av podcasten Politikernörden utvecklade sin kritik, och bland annat påstod att Kaplan samarbetar med det turkiska och delvis islamistiska regeringspartiet AKP. Om detta stämmer är det intressant av två anledningar. Dels för att AKP, liksom Kaplan, har valt att förhålla sig väldigt underligt till Daesh. Dels för att detta gör Kaplans kraftiga motstånd till riksdagens erkännande av det turkiska folkmordet på armenier 1915 ännu mer iögonfallande.

Slutligen verkar Kaplan ha svårt att stå upp för sekularismens principer. Han har vid flera tillfällen, även efter att han blev "förortsminister", talat om moskéernas viktiga roll i integrationspolitiken. Utöver detta har Kaplan själv motiverat sitt engagemang i IOGT-NTO – en organisation i vilken Kaplan varit distriktsordförande, och som bland annat arbetar för minskad alkoholkonsumtion, kraftigt höjda alkoholskatter och förbud mot alkoholreklam – med sin religiösa övertygelse.

När man ser till helheten blir bilden av Kaplan ganska entydig. Han stödjer säkerligen inte terror och han har ibland kritiserat organisationer mer extrema än hans egna, åtminstone när dessa organisationer har börjat motarbetat de aktiviteter han själv ligger bakom. När det kommer till kritan samarbetar han emellertid nära med islamistiska krafter, han tycks se islamofobi som ett betydligt större hot än islamism, han relativiserar islamistiska illdåd och han verkar inte ställa sig bakom sekularismen.

Allting Kaplan gör och har gjort talar för att han är en islamist. Förvisso inte en islamist av den värsta sorten, men likväl en islamist. Som islamist har han gått från att vara Miljöpartiets gruppledare i riksdagen till att bli minister i Sveriges regering, vilket är minst sagt uppseendeväckande. Att detta har kunnat ske visar att den svenska värdegrundsdemokratin är kulturrelativistisk, att undantag från dess annars så snäva ramar görs för personer med en utomeuropeisk bakgrund. Därmed visar också värdegrundsdemokraterna själva prov på den koloniala och rasistiskt anstrukna människosyn de så ofta och lättvindigt anklagar andra för.
Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, NSk3, LT1, LT2, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Re1, IDG1, IDG2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex1, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5

6 kommentarer:

  1. Vad anser du är det stora problemet? Kaplans islamistiska åsikter, att han döljer dem, eller den värdegrundsdemokrati som tvingar honom att antingen dölja sina åsikter eller försvinna ur samhällsdebatten?

    Min åsikt är att det är värdegrundsdemokratin det är fel på, den där alla måste tycka exakt lika. Jag ser inget fel i att det finns uttalade kommunister, fascister, radikalfeminister eller islamister i riksdagen. Bara bra att deras åsikter kommer ut i öppna luften så vi kan argumentera emot.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker problemet är att han har bidragit till att normalisera extremism och extremistiska åsikter. Vilket inte (åtminstone inte i dagsläget) drabbar dig och mig, men vilket enligt flera (t ex Pekgul) t ex drabbar folk i förorterna.

    Han får gärna som politiker driva en sån linje, men då får han göra det med öppna kort och i ett parti som har detta på partiprogrammet. Nu gömmer han sig istället under Miljöpartiets paraply, vilket ger honom och hans frågor en sköld av falsk legitimitet.

    SvaraRadera
  3. Sen har jag ett problem till, och det är egentligen inte med Kaplan, utan hur etablissemanget förhåller sig till honom. Han får ryggdunkar, blir positivt särbehandlad och tillåts göra kometkarriär, trots att hans åsikter är bra mycket mer extrema än Vissa Andra åsikter som blir totalt utfrysta. Hyckleri så det sjunger om det.

    SvaraRadera
  4. Vilket, när jag tänker efter, ligger ganska bra i linje med vad du sade i ditt inlägg. :)

    SvaraRadera
  5. Japp, du har absolut en poäng i att detta inte drabbar oss. På sin höjd kommer någon kalla oss islamofober. Innevånare i förorten som får självutnämnda sedlighetspoliser på sig har det värre. De flydde för att slippa den där skiten, då ska de inte behöva stå ut med den i Sverige.

    Att tongivande svenska politiker så länge ignorerat eller aktivt tystat de som talar emot hederskultur och sedlighetsgarden har drabbat just de som drabbas av dessa företeelser. Svaga, röstlösa och oorganiserade människor i förorten. Hur sossarna, urtypen för de svagas beskyddare, kan peta ut Pekgul och kramas med SUM osv förstår jag inte.

    Jag är positiv till att man skall kunna leva som ärkekonservativ muslim i Sverige, eller som HBTQ-aktivist. Men den av dessa som försöker tvinga på någon annan sin livsstil skall mötas av svenska poliser med dragen batong. Lev, och låt leva. Jag hoppas innerligt att jag inte är för naiv i min förhoppning att det skall vara möjligt. Men det blir inte möjligt av att vi alla sitter och tittar bort.

    SvaraRadera
  6. För min del är att låta en ärkekonservativ muslim leva i Sverige lika med att,låta en nazist leva och propagera i godan ro,det ligger i islamism en plikt att göra jihad att sprida Islam,med subversion övertalning eller våld,eller migration,den trojanska hästen är nu regeringsfähig.låt det bli en engångsföretelse!

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.