P4 Kalmar rapporterar idag om en familj från Bosnien, som riskerar att utvisas från Sverige. Reportaget följer till punkt och pricka den dramaturgi som är vedertagen för den här sortens artiklar. Migrationsverket utmålas som hjärtlöst, hanteringen av ärendet utmålas som slarvig, familjens berättelsen kompletteras inte med någon motbild och inte med ett enda ord ifrågasätts familjens rätt till asyl i Sverige.
Problemet är att familjen kommer från ett europeiskt land i vilket det råder fred och demokrati. I hemlandet rådde det förvisso krig till och med 1995, men detta krig var för länge sedan över då familjens barn – vilka är centrala i berättelsen – föddes. Familjen har helt enkelt inte en tillstymmelse till asylskäl.
I reportaget åberopas därför istället medicinska skäl. Det talas om att en sjuårig son skulle vara ett apatiskt flyktingbarn, trots att han alldeles uppenbart inte är flykting och trots att denna diagnos är väldigt ifrågasatt. Sonen uppges ha bevittnat en våldtäkt på sin mamma, vilket naturligtvis om detta stämmer är fruktansvärt, men ingenting som har något med asylskäl att göra.
Ja, jag vet. Här kommer många gå i taket och tycka att jag är hjärtlös och cynisk, de kommer stänga av det rationella tänkandet och reagera känslomässigt istället. Men ponera att det istället var ett svenskt barn som hade bevittnat vad sonen i berättelsen påstås ha bevittnat. På vilket sätt skulle det då hjälpa familjen att söka asyl i till exempel Tyskland?
Idag har familjen levt två år som asylsökande i Sverige, trots att det måste ha varit uppenbart från allra första början att de saknade asylskäl. Detta har inneburit två år av osäkerhet för barnen, två år av utgifter för kost och logi på de svenska skattebetalarnas bekostnad, två år under vilka de belastat en asylmottagning som redan går på knäna och vars resurser inte längre räcker till för att ge människor som flyr från högst verkliga krig ett värdigt mottagande.
Reportaget är inte bara missvisande, det är från början till slut ett skrämmande exempel på en form av postmodern agendajournalistik som inte hör hemma i public service. Det är i spåren av reportage som detta vi hamnat i en situation där Sverige kombinerar EU:s största asylmottagande med västvärldens sämsta integration, samtidigt som alla kritiska invändningar mot detta slentrianmässigt avfärdas som "rasism".
Det svenska folket har för länge sedan öppnat sina hjärtan. Nu är det hög tid för politikerna att öppna sina ögon istället.
Mer om postmoderna asylreportage:
Om alkoholförsäljning och migrationspolitik
Relaterat:
Asylstatistik för EU/EFTA, första halvåret 2014
Lästips:
Peter Santesson
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
Sk1,
Sk2,
Sk3,
Sk4,
NSk1,
NSk2,
LT1,
LT2,
LT3,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
Dag4,
Dag5,
Dag6,
Dag7,
Dag8,
Dag9,
Dag10,
SMP1,
SMP2,
SMP3,
Re1,
Av1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ex7,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6,
Ab7,
Ab8,
Ab9,
Ab10,
Ab11
