Well. De flesta av oss har oavsett kön personliga erfarenheter av såväl de killgäng som de tjejgäng som återfinns i våra bekantskapskretsar. Låt mig därför ställa följande frågor:
- Är det främst kill- eller tjejgäng som präglas av sociala intriger?
- Av killgäng och tjejgäng, i vilka är det lättast att trampa snett och göra sig till ovän med övriga?
- Av killgäng och tjejgäng, i vilka snackas det mest skit bakom andras ryggar?
- Av killgäng och tjejgäng, i vilka är gänget viktigast för den egna bekräftelsen?
Jag vill inte förminska någons vänskapskretsar. Tvärtom är dessa i regel väldigt viktiga för oss och vårt välmående, även om formerna för dem inte sällan kan framstå som lite löjeväckande för andra människor i allmänhet och personer av det motsatta könet i synnerhet.
Hellquists text däremot präglas inte av någon förståelse. Den präglas av förakt, den präglas av vad som närmast påminner om konspirationsteorier, den präglas av något som gränsar till hat och den präglas framför allt av en direkt bisarr närsynthet.
Där formerna för manlig vänskap enligt Hellquist är något som hör en svunnen tid till, finns inte ett uns av motsvarande normkritik då det kommer till formerna för kvinnlig vänskap. Hellquist ser, kort sagt, grandet i sin broders öga men inte bjälken i sin systers.
Att den här sortens smörja ses som ett välkommet och konstruktivt inslag i vår samhällsdebatt är inget gott betyg på vår samtid.
Läs också:
Anybody's Place
DN1, SvD1, Ex1, Dag1
