Det blev en stor nyhet när skolpjäsen Marken brinner om Husbykravallerna häromveckan ställdes in, efter vad som då påstods vara rasism och trakasserier.
Denna berättelse passade så klart vår samtid som hand i handske. En berättelse om hat, hot, tilltagande främlingsfientlighet och normaliserad rasism bekräftar en bild som kommit att bli tongivande i debatten. Vad mer är, i den inledande rapporteringen presenterades som brukligt är bara en sida av saken.
Den här gången fick anklagelsen för ovanlighetens skull emellertid inte stå oemotsagd. De elever som hade varit närvarande visade sig ha en väldigt annorlunda syn på vad som inträffat och enligt skolans rektor upplevde lärarna pjäsens budskap som "ensidigt, provokativt och antipolisiärt". Enligt kommunens stadsdelsutvecklare bidrog pjäsen till att bygga "en barriär mellan ungdomar och myndigheterna", och själv blev han så provocerad att han lämnade lokalen efter en halvtimme.
Detta innebar emellertid inte att saken var över eller att det hela kunde avfärdas som en nyhetsanka eller ännu ett utslag av oseriös och hårdvinklad agendajournalistik. Idag lät nämligen Dagens Arena publicera en debattartikel, i vilken skådespelarna och dramatikerna bakom pjäsen ännu en gång fick ge sin syn på saken.
Debattartikeln präglas, liksom vad som verkar vara fallet med pjäsen som sådan, av en extremt svartvit världsbild och en närmast total avsaknad av nyanser. I artikeln talas om "rasstrukturer" och "normalisering av rasism". Här anklagas media för att okritiskt ha förmedlat polisens utsagor i samband med Husbykravallerna, trots att det snarare förhöll sig precis tvärtom. Här dras paralleller med apartheid, och här berättas om "den vita polisen, den vita kolonisatören, den vita politiker som genom sina beslut utsätter unga för fattigdom, utsatthet och våld".
Kort sagt, dramatikerna bakom pjäsen framstår som direkt fanatiska. Om pjäsens budskap liknar debattartikelns, är det mest uppseendeväckande i sammanhanget att teatertruppen blev insläppt i skolans värld från första början. Det ligger nära till hands att misstänka att det är pjäsens regissör, Nasim Aghili, som står bakom texten. Av hennes Facebooksida att döma är hon vän med Sara Abdollahi och flera prominenta medlemmar av Feministiskt initiativ, vilket är ganska talande i sammanhanget. Nasim Aghili verkar dela partiets intersektionella världsåskådning.
I en intervju med SVT upprepar hon debattartikelns budskap att rasismen just nu normaliseras i samhället, vilket är en omhuldad "sanning" i de kretsar i som Aghili tycks röra sig i. Påståendet har emellertid ingenting med verkligheten att göra, tvärtom så minskar rasismen i Sverige. Det fanns en tid då rasismen var normaliserad, men sedan mer än hundra har utvecklingen gått i den rakt motsatta riktningen. Den som påstår att normalisering av rasism är någonting som pågår idag avslöjar sig därmed som direkt okunnig. Normalisering av postmodern idioti, däremot, är någonting som vi har stora problem med idag.
Mer i ämnet:
Mats Skogkär, Sanna Rayman, Bubbavel
Relaterat:
Det postmoderna asylreportaget
DN1,
DN2,
DN3,
NSk1,
NSk2,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
Dag4,
Dag5,
SMP1,
SMP2,
Re1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2,
SVT1,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4
