Det var inte enda gången Miljöpartiet gick till frontalangrepp mot regeringen i biståndsfrågan. Miljöpartiet hade också kritiserat regeringen för att den lät biståndspengar gå till att bistå fattiga länder med deras klimatomställningar. Miljöpartiet hade inte något emot detta miljöprojekt som sådant, men menade att det urholkade enprocentsmålet när kostnaden räknades in i biståndet, och KU-anmälde därför Fredrik Reinfeldt. De svenska skattebetalarna borde ännu en gång betala för både och, menade Miljöpartiet.
Idag är Miljöpartiet ett regeringsparti, och plötsligt är det helt annat ljud i skällan. I den rödgröna budgeten har andelen av biståndet som används till asylmottagning ökat från 13 till 21 procent. Samtidigt meddelar Sveriges nya biståndsminister, miljöpartisten Isabella Lövin, att biståndet skall minskas med 1,3 miljarder kronor. Som exempel på vad som får stryka på foten anger Lövin bland annat stödet till FN:s vaccinprogram, vilket hon motiverar med följande ord:
"Förra regeringen ökade anslaget till vaccinering väldigt mycket. Man kan fråga sig hur relevant det är att Sverige ska vara så enormt stor givare i olika sammanhang."
Sist men inte minst är det värt att titta lite närmare på vad det så kallade enprocentsmålet – vilket Miljöpartiet enligt egen utsago står bakom – egentligen innebär. Rent konkret innebär detta en målsättning om att biståndet skall uppgå till en procent av den så kallade bruttonationalinkomsten.
Eftersom bruttonationalinkomsten uppgår till 3 904 miljarder kronor, bör således biståndet enligt enprocentsmålet uppgå till 39 miljarder kronor. Om den rödgröna regeringen lyckas driva igenom en sänkning med 1,3 miljarder kronor kommer biståndet med andra ord att sänkas med över tre procent.
Miljöpartiet visar sig därmed vara första klassens hycklare i biståndsfrågan. Personligen ser jag dock gärna att regeringens nya biståndspolitik blir verklighet. Enprocentsmålet innebär i praktiken att det är svårt att hitta vettiga biståndsprojekt för alla miljarder, varför Utrikesdepartementet i slutet av varje år – med Jenny Nordbergs ord – "panikskickar miljarderna som blivit över i biståndsbudgeten" till FN. Nordberg beskriver därefter målande hur dessa pengar sedan används:
"FN har mer än åttio tusen anställda, och alla jag någonsin träffat tycker att de vunnit högsta vinsten. Tre fjärdedelar av många FN-organs grundbudget går nämligen till löner och förmåner. En tjänsteman på mellannivå har skattefri miljonlön, subventionerat lyxboende för hela familjen, tillgång till de dyraste privatläkarna, gratis privatskolor och Ivy League-universitet för alla barn. De flyger helst bara första klass."
Ridå.
Lästips: Sanna Rayman, Motpol, Ivar Arpi
DN1, DN2, DN3, DN4, Sk1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, SMP1, SMP2, SMP3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Re1, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, SR1
