"Vi förhåller oss inte till Sverigedemokraterna", kommenterade Magdalena Andersson häromdagen Mattias Karlssons öppna brev till Stefan Löfven om hur man skulle kunna enas om budgeten. Anderssons svar var så klart väntat, problemet med hennes ordval är bara att Socialdemokraterna har haft fullt upp med att förhålla sig till Sverigedemokraterna de senaste dagarna.
I förrgår förklarade Tomas Eneroth att det låg i Sverigedemokraternas intresse att låta regeringens budget gå igenom, eftersom man delade syn på bland annat pensionerna och äldreomsorgen. En dag senare lämnade Stefan Löfven ett så snarlikt budskap att det hela framstår som en högst medveten strategi. Tidigare under dagen hade man dessutom krävt att få besked av Sverigedemokraterna i budgetfrågan.
Socialdemokraterna vägrar att förhandla med Sverigedemokraterna och söker isolera dem från politiskt inflytande. Detta står det givetvis Socialdemokraterna fritt att göra, men av precis samma anledning står det också Sverigedemokraterna fritt att hålla Socialdemokraterna på halster och, om de så önskar, bidra till att fälla regeringens budget. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar.
I sitt öppna brev förklarade Mattias Karlsson klart och tydligt att han var villig att kompromissa. Magdalena Andersson förklarade därefter lika klart och tydligt att Socialdemokraterna inte var intresserade. Det spelar i sammanhanget ingen roll om man hyser en genuin avsky för Sverigedemokraterna eller ej, faktum kvarstår att de förklarade sig villiga att förhandla. I samma stund som Socialdemokraterna avfärdade inviten, var bollen också tillbaka på den socialdemokratiska planhalvan.
Genom att hålla de övriga sju partierna på halster, vad deras tvenne budgetförslag beträffar, demonstrerar Sverigedemokraterna att de har makt, trots försöken att göra dem maktlösa. Genom sitt agerande tydliggör Sverigedemokraterna för de övriga sju partierna att det inte är gratis att isolera 12,9 % av väljarna från politiskt inflytande. Det finns ingenting oansvarigt med detta, vad som däremot vore oansvarigt vore att inte tillvarata sina väljares intressen.
Genom att demonstrera på vilken ostadig grund regeringen står har Sverigedemokraterna vunnit en viktig seger, alldeles oavsett utfallet av nästa veckas budgetomröstning. Om budgetpropositionen faller blir detta ett förödande nederlag för regeringen. Om den däremot skulle gå igenom väntar tre ytterligare budgetpropositioner, fyra vårpropositioner och ett stort antal andra riksdagsvoteringar under återstoden av mandatperioden. Regeringen kommer tvingas leva med nerverna utanpå kroppen så länge den sitter kvar.
Sist men inte minst är det värt att notera att Sverigedemokraterna under Mattias Karlssons och Oscar Sjöstedts ledning sedan valet framstått som mer seriöst än någon gång tidigare. Detta samtidigt som den rödgröna regeringens framfart allt mer blivit till en uppvisning i lyteskomik.
I detta läge väljer Tomas Eneroth inte bara att påstå att det ligger ett "löjets skimmer" över de borgerliga partierna. Han väljer dessutom att ge Sverigedemokraterna råd om hur de borde agera för att framstå som ett "seriöst parti", vilket som av en händelse går ut på att stödja den rödgröna budgetpropositionen. Det framstår inte som seriöst alls.
Läs också: Den sjätte mannen, Per Gudmundson
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN9,
Sk1,
Sk2,
NSk1,
LT1,
LT2,
SMP1,
SMP2,
SMP3,
Av1,
Av2,
Av3,
Ex1,
Ab1
