20 år senare skulle Moderaterna förlora ett annat riksdagsval. Det fanns så klart flera olika anledningar till detta, men en starkt bidragande orsak var att partiet var toppstyrt, att det var lågt i tak och att den inre kretsen utgjordes av ett bunkergäng av Fredrik Reinfeldt-kopior, allt mer isolerade såväl verkligheten som partiets gräsrötter. Moderaternas reaktion på detta är förnekelse inför valresultatets orsaker och att utse en Fredrik Reinfeldt-kopia ur bunkergänget till ny partiledare.
Att Kinberg Batra idag får stöd av Johan Norberg är symptomatiskt för vad som har gått fel. Det fanns en tid då jag hyste stor respekt för Norberg, jag hade läst hans bok Till världskapitalismens försvar och var väldigt imponerad av vad han hade att säga. När Norberg för några år sedan började engagera sig i tankesmedjan Migro reagerade jag först inte nämnvärt över detta, men när Migros närmast liberalfanatiska syn på invandringsfrågan så småningom blev uppenbar började jag bli skeptisk på allvar.
Därefter kom Norbergs replikskifte med Tino Sanandaji på DN Debatt, i vilket Sanandaji avslöjade Norberg som en postmodern charlatan, som en intellektuellt ohederlig debattör som vinklade forskningsresultat till att visa vad Norberg önskade att de skulle visa, även i de fall då de visade på den totala motsatsen. Någonting som naturligtvis också väcker frågor kring den vetenskapliga stringensen i Norbergs tidigare verk.
Dessvärre är Norberg ganska typisk för den svenska liberalismens tillstånd idag. En i grund och botten väldigt sund ideologi har rensats från varje spår av konservativt tankegods, och istället fått en närmast nihilistisk karaktär. Den samtida svenska liberalismen tenderar att tala sig varm för människan, men är i själva verket fullständigt blind för den mänskliga naturen. Den ideologiska kartan över människan och hennes drivkrafter har förväxlats med verkligheten.
För det senaste exemplet på detta står den nyss avgångne riksdagsmannen Mats Johansson, som enligt DN framför "hård kritik" mot Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Av DN:s artikel att döma sätter Johansson fingret på den ömma punkten, men då man läser Johanssons artikel i artikel i Neo som DN:s text baserar sig på, är det en helt annan bild som framträder.
Invandringen nämns bara i förbigående, och då omgärdad av stora mängder tröttsamma floskler. Trots sin bakgrund, inte bara som riksdagsledamot utan även som politisk chefredaktör och Timbrochef, är det istället försvarspolitiken som Johansson pekar ut som det främsta skälet till Moderaternas stora tapp till Sverigedemokraterna.
Det är så klart fullt möjligt att Kinberg Batra överraskar positivt, men av vad vi har sett hittills att döma verkar dessvärre inte detta särskilt sannolikt. Ej heller verkar detta endast vara ideologiskt betingat. Moderaterna tycks helt enkelt fullständigt sakna sjukdomsinsikt, trots att elefanten står mitt i rummet och bara väntar på att bli sedd. Det hela illustreras kanske bäst av att gå tillbaka till 2008, och vad Fredrik Reinfeldt sade då:
"Vår förnyelse är på riktigt. Vi har inte ambitionen att vara det parti vi en gång var. Vi har ambitionen att bli något nytt, fräscht och modernt som svarar upp mot de samhällsproblem som finns nu."
Att förnyelsen var på riktigt är det idag få som förnekar. Att samma förnyelse har gjort Sverige till EU:s största asylland, men inte förmått göra något konkret år vår status som landet med västvärldens sämsta integration av utlandsfödda, gör det dock smärtsamt tydligt att samma förnyelse inte förmått svara upp till de samhällsproblem som finns idag. Därför gick valet också som det gjorde.
Läs också:
Motpol, Anybody's Place, Hans Odeberg, Ekonomisten, Fredrik Johansson
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Sk1, NSk1, LT1, Dag1, Dag2, SMP1, SMP2, Re1, Re2, Av1, Av2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, Ab7, Ab8, Ab9
