Ljusnarsbergs kommun är inte ensam, vilket framgår väldigt tydligt av denna karta (i de mörkgröna kommunerna överstiger antalet asylsökande fem procent av befolkningen). Hultsfreds kommun med cirka 14 000 invånare hade förra året cirka 700 asylsökande. I Svalövs kommun med färre än 14 000 invånare finns den lilla kyrkbyn Röstånga med cirka 800 invånare. Här ligger idag hela tre stycken asylboenden, med sammanlagt cirka 300 asylsökande.
Hur ser då situationen ut i landets största stad? Sedan årsskiftet har Stockholm tagit emot 1 432 asylsökande, varav merparten har tagit sig dit på eget bevåg och nu är bosatta hos släktingar och vänner. Enligt ett förslag till uppgörelse skall staden under året erbjuda ett organiserat mottagande för 134 personer, en siffra som nästa år väntas öka till 1 000. Med andra ord kommer antalet platser då ha blivit jämförbart med vad Ljusnarsbergs kommun erbjuder idag, trots att Stockholms kommun har närmare 200 gånger fler invånare.
I Södermalmsnytt kunde vi för en tid sedan hörda flera kända svenska debattörer uttala sig om sin stadsdel och dess rykte. Henrik Arnstad sade då följande:
"Tvärtom tycker jag att vi ska vara ytterst stolta över den hatbild som tecknats av Södermalm. Vi har blivit kontroversiella och suspekta för att vi står upp för antirasism, medmänsklighet och demokrati."
DN:s Johan Croneman höll inte särskilt oväntat med, och tillade:
"Det är viktigt mitt i baktalandet att understryka att Söder är en stadsdel i innerstan där det är högt i tak och där vi tar ett betydligt större socialt ansvar för utsatta än andra stadsdelar i Stockholm. Jag är jävligt glad att SD bara får fyra procent av rösterna här."
Ett resonemang liknande Cronemans kunde vi också ta del av i Expressen, då tidningen efter EU-valet begav sig ut i verkligheten – det vill säga Tantolunden – för att tala med rödgrönrosa väljare som njöt av solskenet och medhavt rosévin. "Fördomar byggs upp hos folk på landet som inte har kontakt med invandrare", förklarade då baristan Sofia grötmyndigt för Expressens reporter.
Till saken hör dock att Södermalm har cirka 100 000 invånare. Om stadsdelen hade fått uppleva samma utveckling som Ljusnarsbergs kommun skulle till dessa fogas mellan 20 000 och 25 000 asylsökande, med kaos i surdegsidyllen som följd. Johan Croneman hade därefter näppeligen kunnat stoltsera med att endast fyra procent röstade på Sverigedemokraterna, och vilka fördomar som skulle byggas upp bland baristor är en öppen fråga.
Men, invänder då någon, ett kraftigt utökat mottagande i Stockholms stad är orealistiskt. Det saknas boenden, det vore inte kostnadseffektivt, det skulle hota naturvärden, et cetera. Nonsens, Stockholms ambition är att bygga 140 000 bostäder på 20 år, vilket innebär 7 000 om året. Det finns med andra ord goda möjligheter att inhysa ett stort antal asylsökande, inte minst med tanke på att man kan ställa tre våningssängar i varje sovrum, precis som man redan gör i Röstånga.
Kostnaden för asylboendet skulle naturligtvis bli något högre i Stockholm. För människor som har öppnat sina hjärtan torde denna invändning vara irrelevant, men även för den som till äventyrs har ett hjärta av sten finns det goda skäl att acceptera denna initiala merkostnad.
På Stockholms dynamiska arbetsmarknad skulle nämligen de asylsökandes chanser att finna ett jobb förbättras avsevärt, jämfört med i till exempel Ljusnarsberg eller Röstånga. Den ökade lokalkostnaden skulle därför med allra största sannolikhet vara en samhällsekonomiskt lönsam investering.
Den styrande rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus har nu därför alla möjligheter att visa att man menar allvar med sina fina ord om solidaritet, antirasism och normkritik. Kom igen, vad väntar ni på?
Relaterat: Anybody's Place, Dick Erixon
DN1, Sk1, NSk1, LT1, Dag1, Dag2, SMP1, SMP2, SMP3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Ex1, Ex2, Ex3, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SR1
