2014 var ett väldigt bra år för mig personligen. Min livskvalitet förbättrades avsevärt och jag lärde mig till slut dessutom att på ett konstruktivt sätt kanalisera den ilska jag sedan ett antal år tillbaka känt över samhällsdebatten och den politiska utvecklingen.
Vad gäller nämnda samhällsdebatt och politiska utveckling var 2014 emellertid ett allt annat än bra år. Valrörelsen tog den hätska polariseringen till nya höjder, och när dammet till slut lade sig satt vi inte bara med Papphammar som statsminister. Vad värre var, allianspartierna hade dessutom i och med decemberöverenskommelsen (DÖ) blivit stödpartier till en uträknad regering vars enda legitimitet var en socialistisk riksdagsminoritet.
Den ansvarslösa invandringspolitik som inleddes då Fredrik Reinfeldt efter valet 2010 valde att göra upp med Miljöpartiet inte bara fortsatte, den skenade bortom alla rimlighetens gränser. I takt med denna utveckling växte sig identitetspolitiken allt starkare, samhällsdebatten blev allt mer absurd och uttrycket "alla människors lika värde" – vilket för övrigt är en felöversättning – kom allt oftare att tolkas som att allt annat än en oreglerad invandring skulle vara oförenligt med de mänskliga rättigheterna.
Den svenska invandringsdebatten förs idag i en bubbla, ironiskt nog isolerad från omvärlden. Valet sägs stå mellan "stängda gränser" och "öppenhet". Detta trots att vad som avses med "stängda gränser" är fullt jämförbart med den tyska asylpolitik som vi vanligtvis hyllar, och trots att vad som gömmer sig bakom ordet "öppenhet" är en politik som i varje internationell jämförelse framstår som extrem.
Det finns efter DÖ inget större hopp om en tillnyktring under 2015. Med uppgörelsen valde allianspartierna inte bara att spotta sina väljare i ansiktet, de visade också med all önskvärd tydlighet att val och väljare mest var någonting de ansåg vara till besvär i sin yrkesutövning. Av just denna anledning finns det goda skäl att faktiskt vara lite besvärlig också, istället för att bara vara det väldresserade valboskap vi förväntas vara.
Ladda ned Tor Browser för att kunna surfa anonymt. Gå ur PKU-registret och se till att inte heller dina barn behöver vara med i statens DNA-register. Överväg att börja tillverka ditt eget vin, öl och snus för att slippa använda dina redan hårt beskattade pengar för att också betala skyhöga punktskatter till staten. Ditt TV-innehav kan du för övrigt avanmäla här.
Kom ihåg att varje gång du köper en biobiljett stödjer du Svenska Filminstitutets radikalfeministiska agenda. Kom ihåg att LO inte bara stödjer Socialdemokraterna, de utövar dessutom stor makt över samma parti trots att de helt saknar ett mandat från väljarkåren. Den som inte vill vara med och indirekt stödja detta kan alltid gå ur facket och gå med i Alfakassan istället.
Den svenska staten och de svenska politikerna förtjänar inte längre de arbetande svenskarnas samarbete, de förtjänar att du sätter dig på tvären. Har du fler idéer om hur vi som kuggar i maskineriet kan vara besvärliga, skriv väldigt gärna en kommentar.
Lästips: Tino Sanadaji, Mattias Kroon
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
SMP1,
SMP2,
BT1,
BT2,
Re1,
Re2,
Re3,
Re4,
Av1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SvD10,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6
