I Östersunds-Posten dök det snabbt upp en ledare som både misstänkliggjorde kritikerna och som relativiserade de asylsökandes dåliga beteende. Aftonbladets Lena Mellin drabbades av ett mindre drev efter att ha skrivit nyktert om saken. På Twitter liknade en av Politisms skribenter bussockupanternas krav vid missnöjda svenska semesterfirares klagan, och fick genast oräkneliga ryggdunkningar i form av favoritmarkeringar och retweets. Detta trots att jämförelsen (för att uttrycka det milt) var långsökt och tämligen irrelevant, eftersom semesterfirarna till skillnad från bussockupanterna själva hade betalat för kost och logi.
Att det finns åtskilliga människor som saknar grundläggande hyfs är ingen nyhet. Det är möjligt att händelser som de i Grytan är relativt vanliga, men som isolerad företeelse är den ingenting man kan dra några långtgående slutsatser av. Av betydligt större intresse är emellertid hur det offentliga Sverige väljer att hantera händelser som denna.
Det finns ingen övre gräns när det kommer till hur många knutar ängsliga svenskar kan slå på sig själva för att relativisera, problematisera och dekonstruera verkligheten när någonting som det som skedde i Grytan sker. Man är livrädda för att hamna utanför åsiktskorridorens värme, man är livrädda för att i sin analys hamna ens i närheten av Sverigedemokraterna. Därför slår man knut efter knut på sig själva för att förneka det uppenbara, för att förklara bort vad som vore oacceptabelt i alla andra sammanhang, kort sagt, för att värja sig inför det uppenbara.
Ni ogillar rasism? Utmärkt, det hedrar er! Men att upphöra med det kritiska tänkandet hedrar däremot inte någon. Ej heller hedrar – eller för den delen hjälper – det någon att förneka verkligheten och att bete sig som en idiot, fastän man egentligen inte är det. Det är bara pinsamt. Att så många likväl gång efter gång gör detta är ett sorgligt bevis på den kognitiva dissonans som uppstår när människor inte längre vågar lita på sina egna tankar. Det är närmast att betrakta som ett rop på hjälp, och det är omöjligt att inte komma att tänka på vad George Orwell en gång skrev om "dubbeltänk":
"To know and not to know, to be conscious of complete truthfulness while telling carefully constructed lies, to hold simultaneously two opinions which cancelled out, knowing them to be contradictory and believing in both of them, to use logic against logic, to repudiate morality while laying claim to it, to believe that democracy was impossible and that the Party was the guardian of democracy, to forget, whatever it was necessary to forget, then to draw it back into memory again at the moment when it was needed, and then promptly to forget it again, and above all, to apply the same process to the process itself – that was the ultimate subtlety; consciously to induce unconsciousness, and then, once again, to become unconscious of the act of hypnosis you had just performed. Even to understand the word 'doublethink' involved the use of doublethink.
The power of holding two contradictory beliefs in one's mind simultaneously, and accepting both of them... To tell deliberate lies while genuinely believing in them, to forget any fact that has become inconvenient, and then, when it becomes necessary again, to draw it back from oblivion for just as long as it is needed, to deny the existence of objective reality and all the while to take account of the reality which one denies – all this is indispensably necessary. Even in using the word doublethink it is necessary to exercise doublethink. For by using the word one admits that one is tampering with reality; by a fresh act of doublethink one erases this knowledge; and so on indefinitely, with the lie always one leap ahead of the truth."
Läs också: Toklandet, Löjesguiden
The power of holding two contradictory beliefs in one's mind simultaneously, and accepting both of them... To tell deliberate lies while genuinely believing in them, to forget any fact that has become inconvenient, and then, when it becomes necessary again, to draw it back from oblivion for just as long as it is needed, to deny the existence of objective reality and all the while to take account of the reality which one denies – all this is indispensably necessary. Even in using the word doublethink it is necessary to exercise doublethink. For by using the word one admits that one is tampering with reality; by a fresh act of doublethink one erases this knowledge; and so on indefinitely, with the lie always one leap ahead of the truth."
ÖP1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Sk1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, SMP1, SMP2, Re1, Re2, Av1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, Ab7, Ab8, SR1, SR2
