Tidigare i veckan släpptes årets första väljarbarometer. Man skall så klart inte dra alltför stora växlar på en enskild undersökning, men resultatet är onekligen intressant läsning.
Av allianspartierna minskar samtliga utom Kristdemokraterna, det vill säga det enda borgerliga parti som efter valet på allvar valt att ifrågasätta den i en internationell jämförelse extrema invandringspolitiken. Folkpartiet däremot backar med lika mycket som Kristdemokraterna ökar, och blir därför inte bara det minsta allianspartiet utan hamnar dessutom under fyraprocentsspärren. Parallellt med detta har både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ökat.
Detta är, även om det tar emot att erkänna, välförtjänta siffror. Socialdemokraternas regeringsduglighet har under flera år varit ett stort frågetecken. Efter valet blev det smärtsamt tydligt att denna osäkerhet hade varit befogad, regeringen Löfvens höst blev till en Papphammarliknande uppvisning som i och med budgetomröstningen slutade med en historisk dikeskörning.
En förödmjukad och desperat Löfven lät i detta läge meddela att han skulle utlysa nyval. Allianspartierna hade mycket väl kunnat vinna detta val, men de valde istället tryggheten och bekvämligheten. Resultatet blev DÖ och plötsligt satt Löfven satt säkert i sadeln igen. Han behövde plötsligt inte vänta längre än till vårbudgeten för att kunna börja införa sin nedröstade budget bakvägen, och framstod därför helt plötsligt som handlingskraftig. Inte för att hans politik eller den parlamentariska situationen hade förändrats, utan för att allianspartierna plötsligt hade blivit hans stödpartier.
Det är helt logiskt att väljarna bestraffar allianspartierna och belönar vänsterpartierna i detta läge. Att såväl stödet för regeringssidan som förtroendet för Löfven ökar är dock helt och hållet en följd av allianspartiernas politik, inte regeringens. Den svenska så kallade "oppositionen" stödjer således inte bara regeringen parlamentariskt, den agerar i praktiken också valarbetare åt samma regering. Detta i ett läge där allianspartierna fram till nyligen hade en hyfsad chans att få bilda regering om några månader.
Nu låtsas politikerna i regeringen Löfvens stödpartier att de utgör en opposition. Tondövt twittrar de om regeringens uselhet och sin egen politiks förträfflighet, trots att de är så livrädda för att den egna politiken skall röstas igenom att de lovat att inte rösta för den. Det är en pinsam charad, och väljarna är i regel snabba med att tala om detta för dem också. Hur de själva klarar av att se sig i spegeln är en öppen fråga.
Relaterat:
Nog är nog, Alliansen
Läs också:
Motpol
DN1,
DN2,
NSk1,
LT1,
LT2,
SMP1,
Re1,
Re2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
SR5
