"Våra resultat visar att 50 procent av 2014 års SD-väljare ställer sig negativa till en muslim som granne", kunde vi för för en tid sedan läsa i en debattartikel med titeln "Det är främlingsfientlighet som utmärker SD:s väljare".
Det är lätt att känna förakt mot den som säger sig inte vilja ha en muslim till granne. Vad våra grannar tror eller inte tror på är trots allt ingenting som angår oss, och om en granne plötsligt blir frälst, ateist eller konverterar kommer den påverkan detta får på oss själva rimligtvis vara försumbar. Det där är dock bara halva sanningen.
Frågan "skulle du ha någonting emot att få en muslim till granne?" kan nämligen tolkas på två sätt. Den kan tolkas som en fråga om man bryr sig om sina grannars trosuppfattning, men den kan också tolkas som en fråga om man har någonting emot att få en genomsnittlig och i Sverige bosatt muslim till granne. På den första frågan skulle de flesta av oss svara nej. På den andra frågan skulle många av oss säkerligen skruva på oss en aning och också svara nej, men de flesta av oss skulle förmodligen tänka ja.
Varför påstår jag då detta? Därför att människor röstar med fötterna. White flight är en realitet, de flesta av oss väljer om vi har råd att inte bo där många invandrare bor, trots att det är där det överflöd av mångkultur som vi påstår oss gilla finns. Vi upprepar gärna floskler om att invandringen har berikat Sverige, men de försämrade offentliga finanser, den stökiga skolmiljö och den kriminalitet som tenderar att sammanfalla med stor invandring från Mellanöstern och Nordafrika vill vi helst inte ha runt husknuten.
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin är ingen sverigedemokrat men bor trots detta i Bromma, närmare bestämt i Äppelviken. Han hade kunnat bo både billigare och mer mångkulturellt på flera andra ställen, men nu gör han inte det och det är knappast någon slump. När det kommer till kritan vill nämligen Jan Helin helst slippa få alltför många muslimer till grannar.
Skulle Helin fått svara på den enkät som debattartikelns författare refererade till, skulle han dock med allra största sannolikhet ha svarat att han ställde sig positiv till att få en muslim som granne. För det första vet Helin att sannolikheten för att detta faktiskt sker är ganska liten, för det andra är han väl medveten om att om detta ändå sker lär det inte vara någon genomsnittlig muslim som flyttar in i grannhuset.
Att det förhåller sig på det här sättet vet alla, men trots detta väljer vi att upprätthålla en lögn om att så inte alls är fallet. Istället väljer vi att förfäras över att varannan sverigedemokrat inte vill bo granne med en muslim, samtidigt som vi själva säljer våra själar till banken för att kunna lägga fantasibelopp på bostäder i områden där mångkulturen lyser med sin frånvaro.
Dubbelmoralen är idag institutionaliserad i Sverige, och som av en händelse bjuder Jan Helin och Aftonbladet efter den senaste tidens Flashbackreportage på fler exempel på detta.
Personer som tidigare kritiserat staten för FRA-lagen och datalagringsdirektivet försvarar idag nämligen hur privatpersoner och vinstdrivande företag gör precis samma sak. Personer som sagt sig vara emot cowboyrättvisa och gammaltestamentlig rättsskipning försvarar idag en offentlig skampåle i privat, vinstdrivande och utomrättslig regi.
Vad mer är, Aftonbladet har vid vid upprepade tillfällen kritiserat andra för att hänga ut privatpersoner som betett sig illa. När de nu själva gör samma sak är den indignerade tonen emellertid som bortblåst, istället beskrivs det egna agerandet i termer av en viktig demokratisk insats. Vissa är som bekant lite mer jämlika än andra.
En av de personer Aftonbladet har skrivit om i samband med sina Flashbackreportage skrev för en tid sedan hånfullt om att poliskåren ägnade sig åt en patetisk offermentalitet efter att två polismän blivit kallblodigt mördade av nazister. I Aftonbladets rapportering har personen i fråga emellertid inte utmålats som den näthatare hon är, utan har istället utmålats som offer för samma näthat. Att hitta ett mer flagrant exempel på dubbelmoral än så är närmast omöjligt.
Läs även:
Ann-Charlotte Marteus
Emanuel Karlsten
Motpol
Anybody's Place
DN1,
DN2,
Sk1,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
NSk4,
NSk5,
NSk6,
NSk7,
NSk8,
NSk9,
LT1,
Re1,
Re2,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
Dag4,
Av1,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2
