I DN återfinns idag en väldigt intressant artikel om friskolor som fakturerar skattebetalarna stora belopp för undermåliga gymnasieutbildningar. I artikeln kan man till exempel läsa om gymnasieutbildningar med inriktningar som äventyrssport och hunddagis(!). Dessa är paketerade som specialiserade varianter av naturbruksprogrammet, ett program som då det är starkt förknippat med traktorer och andra dyra skogsmaskiner ger friskolorna en väldigt hög ersättning per elev.
För en månad sedan kritiserade Expressens Anna Dahlberg i en ledartext med titeln "Naiva borgare har bäddat för kriminella" missförhållanden av det här slaget. För detta fick Dahlberg hård kritik från borgerligt håll, inte minst av Timbros VD Karin Svanborg-Sjövall. I en krönika i Dagens Samhälle valde Svanborg-Sjövall att inte bara klumpa ihop Dahlberg med Jonas Sjöstedt, utan liknade också Dahlbergs ledartext vid "det längsta förstamajplakat Sven Wolter [sic!] någonsin skrivit".
Det är väldigt intressant att så många liberaler i denna debatt ställde sig på Svanborg-Sjövalls sida. Systemet äger förvisso en hel del nyliberala drag, men likheten med nyliberalism är både ytlig och bedräglig. Dels eftersom den finansieras med skattemedel som drivits in medelst tvång, dels då den fråntar individen ett stort antal incitamenten till att göra kloka val.
Vad vi istället har fått är en situation där alla inte bara tvingas vara med och betala för ett fåtals dåliga val, utan där alla dessutom tvingas vara med och gynna de företagare som erbjuder oseriösa utbildningar till en allt annat än marknadsenlig kostnad. De gymnasister som väljer dessa utbildningar drabbas inte av kostnaderna för detta, det är det skattebetalarna som gör.
Systemet har med andra ord väldigt lite med marknadsliberalism att göra. En libertariansk syn på ovan nämnda hunddagisutbildningar vore istället att det är upp till var som så önskar att bekosta dessa utbildningar med egna pengar. Detta är emellertid en helt annan situation än den vi faktiskt har idag.
Att Timbros VD försvarar denna ordning tyder snarare på att hennes organisation börjat leva i en klientelistisk symbios med den stora staten och de skyhöga skatter denna med hjälp av sitt våldsmonopol utkräver av medborgarna. Jag hade förväntat mig mer än så av samma Timbro som för bara några år sedan gav ut Ayn Rands Och världen skälvde.
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SR1
