Valet blev en rysare in i det sista. Vänsterblocket ledde länge i opinionsundersökningarna men i valrörelsens slutskede gick Alliansen upp i ledningen, något som ofta förklarats med Kristdemokraternas och Moderaternas respektive utspel om att invandringspolitiken hade blivit ohållbar. Redan i samband med att Sören Holmberg strax efter åtta på kvällen traditionsenligt presenterade VALU stod det klart att Alliansen blivit största block och därmed vunnit, om än med ganska knapp marginal. Stefan Löfven meddelade vid tiotiden sin avgång som både statsminister och partiledare.
Den parlamentariska osäkerheten bestod emellertid, eftersom båda blocken alltjämt saknade egen majoritet. När alliansregeringens vårbudget föll var skadeglädjen från vänsterhållet påtaglig, och det skämtades mer än en gång om att regeringen Kristersson nu var rökt. Sakta men säkert höll dock någonting på att förändras.
Den nya invandringspolitiken (med tillfälliga uppehållstillstånd, krav på strikta asylskäl, ett reellt försörjningskrav i samband med anhöriginvandring och ålderstester av påstådda ensamkommande flyktingbarn) var Moderaternas och Kristdemokraternas skapelse. Folkpartiet och Centern var initialt mycket skeptiska och en tid såg det till och med ut som att regeringen skulle spricka.
Lösningen blev att Folkpartiet fick fria händer att utforma skolpolitiken och att Centerpartiet fick fria händer att utforma landsbygds- och jordbrukspolitiken. Denna kompromiss visade sig med tiden vara väldigt lyckad. Centerpartiets omfattande avregleringar ledde till ett uppsving för det svenska jordbruket, nya arbetstillfällen tillkom och matimporten minskade kraftigt. Den nya folkpartistiska ledningens skolreformer gav också resultat, inte minst den tack vare den stora satsningen på disciplin och ordning i skolmiljön.
Under tiden började den nya invandringspolitiken ge resultat, varför Sverigedemokraterna från och med hösten 2015 valde att lägga ned sina röster i samband med att budgetpropositionerna skulle klubbas. Även de från vänsterhåll starkt kritiserade arbetsmarknadspolitiska reformerna visade sig ge avsedd effekt. Under mandatperioden skulle arbetslösheten komma att sjunka högst påtagligt, då tiotusentals tidigare arbetslösa invandrare för första gången fick ett riktigt jobb.
I valrörelsen 2018 var ett av alliansregeringens huvudlöften en kraftig översyn av bostadspolitiken. Flera statsvetare, inte minst Ulf Bjereld, spekulerade i att detta riskerade att stöta bort mittenväljarna och att Sveriges statsminister efter valet därför skulle heta Anders Ygeman. Regeringen hade dock vunnit väljarnas förtroende tack vare de framgångsrika reformerna och den stora satsningen på försvaret, varför regeringens vågade bostadspolitiska satsning också gick hem.
Valet 2018 blev en storseger för Alliansen. Regeringspartierna gick starkt framåt, samtidigt som Sverigedemokraterna backade, varför det efter en dramatiskt valnatt stod klart att regeringen nu hade en knapp riksdagsmajoritet bakom sig. Liksom sin företrädare meddelade Anders Ygeman därför redan under valnatten sin avgång som partiledare. Den socialdemokratiska ökenvandringen skulle komma att fortsätta även under hans efterträdare.
Relaterat:
Motpol, Anybody's Place, HAX
DN1, DN1, SvD1, SvD2, SR1, SDS1
