Regeringens i särklass mest grandiosa löfte är att Sverige om fem år skall ha EU:s lägsta arbetslöshet. Den bistra verkligheten är emellertid inte bara att regeringen inte har en chans att nå detta mål, utan att den socialistiska politik regeringen driver dessutom bidrar till att öka arbetslösheten.
Idag meddelade Vattenfall att man senast 2020 ämnar stänga reaktorerna Ringhals 1 och 2, till följd av regeringens kraftiga skattehöjning på kärnkraftsproduktion. Detta kommer att leda till höjt elpris, och därmed också till att svenska industrijobb går förlorade. Detta gör i sin tur att Stefan Löfvens populistiska löfte om EU:s lägsta arbetslöshet ännu mer avlägset än vad det redan var.
Sveriges stora problem är inte att Stefan Löfven är valhänt, har svårt för att uttrycka sig eller att regeringen framstår som allmänt löjeväckande. Ej heller är Sveriges stora problem att oppositionen framstår som fantasilös och trött, eller att den har ett trovärdighetsproblem när den först kritiserar regeringen för att sedan hålla den om ryggen i riksdagen.
Problemet är att vi har en politikerkår som med religiös iver klamrar sig fast vid ohållbar politik som LAS, hyresregleringar, ränteavdrag och den megalomaniska föreställningen att det är vårt lands öde att vara en "humanitär stormakt". Problemet är att vi kombinerar västvärldens sämsta integrationspolitik med EU- och EFTA-ländernas i särklass högsta asylmottagande per capita. Problemet är att vi har en bostadsbubbla så uppblåst att den, i samma ögonblick som den ofrånkomligen spricker, mycket väl kan utlösa en ekonomisk kris fullt i klass med den spanska.
Problemet är inte bara att vi har en politikerkår som med en dåres envishet vägrar göra något åt alla dessa problem. Problemet är också att regeringen, när den återintroducerar en nygammal bidragslinje med bland annat kraftigt höjd a-kassa, häller bensin på lågorna. Följderna av all denna populism, feghet och inkompetens, av allt detta blocköverskridande vansinne, riskerar att bli katastrofala.
Det här är priset vi får betalar för den politiska radikalisering som skett. Det här är vad som händer när till och med "borgerliga" partier låter sig ryckas med i den postmoderna nyvänsterns sekteristiska vansinne. Vad som sker är en fullt naturlig konsekvens av att det verklighetsfrånvända och radikala Miljöpartiets utopistiska politik ryggdunkats ända in i Rosenbad. Vad som sker är följden av att journalistiken och opinionsbildningen infantiliserats, samtidigt som åsiktskorridorens allt mer rabiata grindvakter har kämpat dag och natt för att kväva varje tendens till verklighetsförankrad debatt.
Konsekvensen av allt detta är att sannolikheten för att Sverige år 2020 har EU:s högsta arbetslöshet är oändligt mycket större än sannolikheten för att vi då kan stoltsera med den lägsta.
För övrigt har det idag även uppmärksammats att 2 000 svenska företag från och med 1 juli 2016 kommer bli lagskyldiga att börja producera floskeldokument i vilka de redogör för sitt välgörenhetsarbete. Det kommer förmodligen inte leda till att särskilt många jobb går förlorade, men det hela utgör onekligen en passande ögonblicksbild av en infantiliserad samtid.
Läs även:
Den hälsosamme ekonomisten
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
Exp1,
SvD1
