"Fega makthavare göder jihadisterna", skrev igår Sakine Madon aproprå veckans Uppdrag Granskning i en ledare i Expressen. Madons text fångar på ett väldigt kärnfullt sätt vad talet om värdegrunder och att Sverige skall vara en "humanitär stormakt" egentligen är värt.
Våra politiker har låtit skattemedel regna över föreningar som inte bara är islamistiska, utan dessutom stödjer IS. När detta avslöjas avslutar inte samma politiker omedelbart allt stöd, utan meddelar att man nu skall "prata" med de föreningar som använt skattemedel till att rekrytera nya terrorister åt vår tids svar på nazismen.
Det här är inte någon enstaka händelse. Tvärtom är vad som kom fram i Uppdrag Granskning bara toppen av ett isberg. Svenska myndigheter och politiker har gång på gång och på skattebetalarnas bekostnad gjort sig till nyttiga idioter för islamismen. Vad IS beträffar är händelserna i Göteborg det andra exemplet på kort tid på att svenska skattebetalare har tvingats finansiera etnisk rensning, mord, våldtäkter och korsfästning av barn.
Som om detta inte vore nog sitter i regeringen en minister som inte bara bagatelliserar folkmord, utan som för mindre än ett år sedan dessutom liknade de från Sverige tillresta terroristerna i Syrien med svenska frivilliga i finska vinterkriget. Vad mer är, i ett Sverige där radikalfeminismen närmast har blivit statsideologi är vi mer än villiga att lägga oss platt för "patriarkatet" när det handlar om muslimska kvinnor som förtrycks i religionens namn.
Att det har blivit på det här sättet beror på att Sverige låtit sig förhäxas av postmodernt tankegods som identitetspolitik och intersektionalitet. Att det har blivit på det här sättet beror på att man inom det svenska etablissemanget slagit knut på sig själva så till den grad att man inte längre förmår skilja rätt från fel. Vilken handling som helst kan ursäktas så länge det är en kvinna, invandrare eller någon som tillhör en sexuell minoritet som begår den. Vilket uttalande som helst kan problematiseras, misstänkliggöras och fördömas så länge det är en vit heterosexuell man som yttrar det.
Att det har blivit på det här sättet beror på att Sverige, de många värdegrunderna till trots, är ett land som idag allt oftare inte förmår stå upp för ens de mest grundläggande värderingar om anständighet. Ett sådant land är inte någon "humanitär stormakt", ett sådant land är en humanitär bananrepublik. Ett sådant land har ingenting att lära andra länder, ett sådant land har ingenting i FN:s säkerhetsråd att göra. Ett sådant land behöver gå i terapi.
Lästips:
Andreas Cervenka, Maciej Zaremba
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SMP1,
Re1,
Re2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ab1,
Ab2,
SR1,
SR2
